Börja blogga igen...

Okey så den här bloggen har varit inaktiv en längre tid. flera år faktiskt...
Istället för att starta en ny blogg (vilket jag faktiskt övervägde tills jag insåg hur besvärligt det är att komma på ett bra bloggnamn och börja om) så tänkte jag försöka mig på att blåsa liv i denna skruttiga gamla stackare.

Livet med fyra barn kan vara både fantastiskt och kaotiskt på samma gång.
Barnen har sina egna personligheter och i vårat fall har de även extremt starka viljor.
Kakan går numera i första klass och Loppan börjar även hon skolan till hösten i förskoleklass på samma skola. (Det här med förskoleklass och förskola känns lite lagom besvärligt att hålla isär så jag kommer även i framtiden referera till förskolan som "dagis" och vill i förväg passa på att be alla som kan tänkas känna sig kränkta av detta om ursäkt redan i förväg.)
Trollet är en stor kille nu som bara har två år kvar på dagis och Wilddjuret hon har hunnit gå på dagis lika många år som storebrorsan har kvar.

Förhoppningsvis kommer jag komma in i det här med att blogga hyfsat fort och där med även generera intressantare och mer givande inlägg än detta.

Kommer tillbaka senare med ett nytt inlägg nu när jag äntligen har det första inlägget avklarat!

Xx Sazzie



 

Wilddjurets framsteg...

(så fruktansvärt söt!)

Mitt älskade lilla Wilddjur är nu 8 månader gammal... Och jag känner att det är dags att uppdatera lite om hur mycket hon vuxit och om hur mycket hon har lärt sig. Under de senaste två månaderna bara har hon lärt sig krypa, sitta själv, stå och hoppa. Hon har även lärt sig hur underhållande det kan vara att få sina syskon att tjuta när hon drar dem i håret riktigt, riktigt jäklans hårt. Nu håller äntligen hennes första små riskorn på att komma igenom ordentligt och hon har äntligen  börjat försöka sätta i sig mat själv.. 
När jag skriver mat menar jag allt som inte är välling eller i flytande form. Tyvärr vill hon kräkas upp den så fort den förvandlas till någonting mosigt i hennes mun. Hon får kväljningar av mosiga/puréiga saker och ser ut som om världen är påväg att gå under..

(Står på knä och  sover)

Hon är så stor nu min minsta lilla trollunge.. hon är så glad och busig och framförallt rolig. 
Det är nu de roligaste åldrarna (för mig) på ett barn börjar för hennes del. Åldern då man är stor nog att faktiskt börja göra saker ordentligt. Åldern när hon faktiskt börjar kunna "leka på riktigt". 

(däckad efter en hård kväll full av bus med syskonen)

//sazzie

Att jobba natt som personlig assistent VS att arbeta dag på äldreboende...

Jaha så sitter jag här nu, på jobbet för ännu en natt... Det här är ju nästa grej jag vill skriva om.
Att jag har fått nytt jobb och nu mera arbetar som personlig assistent. Nätter, massor massor av nätter framöver. Roligt? Ja faktiskt. Och så är det ju inte helt fel betalt när man jobbar nätter heller. Jag är redan bokad hela midsommar helgen (och en sju tusans massa andra pass efter det) och  imorgon vet jag hur det kommer se ut fram tills dess också.

Tänkt på det här med vård på boende och personlig assistans.. och med det menar jag skillnaderna med att jobba som personlig assistent gentemot att arbeta på ett boende. På de flesta boendena så kan man komma in som ny på just det boendet och ändå veta nästan exakt vad man behöver göra och vad som förväntas utav en. Men att arbeta som personlig assistent är något helt annat (även om erfarenhet från vården är meriterat och bra på alla sätt). I vården drillas man hela tiden att tänka på ett visst sätt, göra på ett visst sätt och jobba på ett visst sätt. Man ska spara tid hela tiden... vilket är en av de saker jag avskyr mest med vården. "Bli inte för peronligt engagerad", "tänk på att det bara är ett jobb" och "bli effektivare"... Som personlig assistent däremot är man en förlängning av kropp eller psyke. Man vårdar på ett annat sätt ger omvårdnad på andra villkor. 

På en av mina gamla arbetsplatser fick jag faktiskt nästan skäll för att jag hade mage att ifrågasätta varför det var tvunget att gå så fort som möjligt  när faktum är att man arbetar med människor. Människor som behöver extra mycket tid och extra mycket omvårdnad. Människor som är kännsliga för stress...

Här kan jag göra allting i den takt det egentligen tar. Här gör jag det hen vill att jag ska göra. Och här är det meningen att jag ska vara engagerad och lyhörd för hens behov..

Okej så det här blev tusen gånger längre än jag väntat mig och tusen gånger tråkigare att läsa. Jag blev lite medsvept av den fantastiska känslan av att jag gör något bra. Och av att trivas på min nya arbetsplats!

//Saz

Att flytta...

SÅ var det dags igen... Och med det menar jag att det var dags att uppdatera denna blogg (ja jag är medveten om att jag uppdatarade den för mindre än en timme sedan). Fast denna gång ska jag skriva om den stundande flytten.. flytten som jag boorede ha skrivit om tidigare, men som jag helt enkelt inte gjorde. 
Å andra sidan så finns det ju ca enmiljontrehundrasjuttioåttatusen saker som jag känner att jag borde ha gjort eller skrivit om. 

I alla fall... Flytten. Den stora flytten från lägenhet i "stan" till hus på landet är nu nära. Jätte nära om vi ska vara helt ärliga. Det är ungefär en vecka kvar tills vi ska vara ute ur lägenheten och vi  har inte ens börjat packa ännu. Det i sin tur betyder  att vi har tusen saker att ta tag i och att vi verkligen måste sätta fart nu.
Så i helgen blir det till att köpa lådor på Rusta (för visst finns det att köpa där???) och sen packa, packa, packa! Hur många lådor behöver man? Och hur mycket kostar dem? Köper man dem i fler pack eller kommer de en och en? Gah, så många frågor och så lite tid att ta reda på svaren...

Med flytten kommer ju tyvärr lite mindre roliga saker också.. Saker som att måla om en fondvägg som tydligen inte får vara kvar t.ex. Och sen när allt är packat och flyttat... städningen av lägenhetsfanskapet.
Två saker som jag INTE ser fram emot!

Slänger upp lite bilder på huset  sen när vi kommit till rätta där hemma..

 (en liten smyg titt på ett av badrummen)

(altanen på baksidan)

//Sazzie

Då var det dags att komma tillbaka till skrivandet!

(oh lord, cant be leagal to get as bored as i was when i took that pic....)

Okey... Så nu är det väl en sisådär hundra år sedan jag senast uppdaterade denna blogg. MEN, jag har faktiskt haft en hel del anledningar till varför jag inte riiiiiktigt haft tid att skriva om hur livet ser ut här i familjen denna vinter/vår.

Det har hänt så mycket saker... så mycket att jag inte riktigt vet om det är möjligt att ta allt. Men jag ska ta en del utvalda saker att berätta om. Mindre allvarliga (nåja) saker.. och andra kommer jag bara nämna som i förnbigående. 

De senaste månaderna har kantats av svek, lögner, rättegångar, begravningar (icke relaterat till det som stod precis innan), jobbsökande, förändringar och stora planer!

Jag får beta av lite vart efter. Ta det när tillfälle ges och så vidare. Men jag antar att detta i alla fall är en början....

Hör senare under dagen! 

//Sazzie

Sjuk...

Jag blir fasen inget annat än sjuk KONSTANT! Det går max en och en halv månad så är jag sjuk IGEN.
Varför? Varför blir jag konstant sjuk?  Varför kan jag inte vistas bland människor (inte ens min egen familj) utan att bli helt trasigt förkyld och hängig? Jag DÖR här!

"Dagis"... kommer jag orka ta mina barn till "dagis"? Kommer jag orka släpa mig ut i snöstormar och kyla med feber och frossa.. När kroppen gör förbannat jävla ont? Svaret är nog tyvärr NEJ. Nej jag kommer inte  kunna ta mig och fyra barn upp och ner för trappor och ut i snön. Jag kommer heller inte orka någonting som innefattar lek, skoj eller mys (det sistnämnda för att  jag inte vill smitta ner mina små monster änglar).

Ursäkta att jag pepiväg en liten sväng, jag  var tvungen att byta en blöja och ringa min far för att fråga om inte han kan vara snällast i världen och ta mina barn till förskolan... och vet ni vad? Det kan  han!! 
Åh denna lycka! Jag slipper gå ut! Jag slipper frysa (mer än pga febern) och framför allt... Jag slipper SLÄPA DEN JÄVLA VAGNEN!!! "oh happy days" *sjunger*.

Nej nu ska jag DÖ för ikväll. Men  först ska jag SKRATTTA IHJÄL MIG ÅT JOH! 

//Sazzie

Its fucking time right!

Beställde en Twilight nattlampa ( sköldpaddan inte nyckelpigan ) från ABC leksaker för flera månader sedan. Ingen lampa fick jag men däremot fick jag krav på att betala företaget innan de kommer skicka vidare till kronofogden det kan dom erbjuda. Har nu efter ett antal arga mail äntligen fått både en ursäkt och löfte om tillbakadraget inkassokrav samt en ny lampa utskickad. Ska  det vara så förbenat svårt att göra rätt från början? Ibland undrar jag vad fan det är för företag vi förlitar oss på egentligen?! *suck* Jaja nu ska det i alla fall vara en ny lampa påväg och allt är löst. Får bli en julklapp helt enkelt! 

(bilden stulen  från deras hemsida)

//Sazzie

Kan det bli mycket löjligare?

Här i lilla landet mellanmjölk ska det i vanlig tur ordning bråkas om de mest triviala saker. Nu är det någon människa som känner sig KRÄNKT av att en dvärg i filmen "The Hobbit" heter Ekenskölde (Oakenshield) i efternamn. "Det är för likt hennes eget efternamn". Men nu är  det ju så att namnen inte ens stavas likadant och dessutom så blir det ju Ekensköld om man översätter det direkt från engelska till svenska. Självaste John Ronald Ruel Tolkien namngav karaktären i sin bok för mycket länge sedan, närmare bestämt redan 1937. Eller ja, boken PUBLICERADES den 21 september 1937 så jag tar mig friheten att anta att karaktären skapades dess för innan. Varför har hon då inte redan försökt processera mot Bokförlaget Rabén & Sjögren som publicerat boken här i sverige år 1962? (vet tyvärr inte vem som publicerade den innan men vet att det var  1947 i alla fall så hon kanske skulle ha processerat mot dem med?) Hade det varit jag så hade jag tyckt att det var ROLIGT. Men så känner jag ju inte riktigt att  jag samtycker till hur saker och ting är ställda här i "ljummet och lagom" landet.(Eller att jag ens passar in särskilt bra.) Landet där alla blir kränkta och alla ska vara likadana. Där ingen kan glädjas för andra och personer med "stora/färgstarka" personligheter tystas ner och personer med "stillsamma/tillbakadragna" personligheter ska köras med. Samtidigt så kan folket inte låta bli att anamma den berömda dubbelmoralen, "Du ska inte tro att du är något, men jag är unik". Trött, det är vad jag blir...

(bilden stulen från google)

//Sazzie

En av mina absoluta favorit dikter genom alla tider!

The  Raven.

Once upon a midnight dreary, while I pondered weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
`'Tis some visitor,' I muttered, `tapping at my chamber door -
Only this, and nothing more.'

Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow; - vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow - sorrow for the lost Lenore -
For the rare and radiant maiden whom the angels named Lenore -
Nameless here for evermore.

And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me - filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating
`'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door -
Some late visitor entreating entrance at my chamber door; -
This it is, and nothing more,'

Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
`Sir,' said I, `or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you' - here I opened wide the door; -
Darkness there, and nothing more.

Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before;
But the silence was unbroken, and the darkness gave no token,
And the only word there spoken was the whispered word, `Lenore!'
This I whispered, and an echo murmured back the word, `Lenore!'
Merely this and nothing more.

Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
`Surely,' said I, `surely that is something at my window lattice;
Let me see then, what thereat is, and this mystery explore -
Let my heart be still a moment and this mystery explore; -
'Tis the wind and nothing more!'

Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately raven of the saintly days of yore.
Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he;
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door -
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door -
Perched, and sat, and nothing more.

Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling,
By the grave and stern decorum of the countenance it wore,
`Though thy crest be shorn and shaven, thou,' I said, `art sure no craven.
Ghastly grim and ancient raven wandering from the nightly shore -
Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

Much I marvelled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning - little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blessed with seeing bird above his chamber door -
Bird or beast above the sculptured bust above his chamber door,
With such name as `Nevermore.'

But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only,
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered -
Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before -
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.'
Then the bird said, `Nevermore.'

Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
`Doubtless,' said I, `what it utters is its only stock and store,
Caught from some unhappy master whom unmerciful disaster
Followed fast and followed faster till his songs one burden bore -
Till the dirges of his hope that melancholy burden bore
Of "Never-nevermore."'

But the raven still beguiling all my sad soul into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird and bust and door;
Then, upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore -
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt, and ominous bird of yore
Meant in croaking `Nevermore.'

This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamp-light gloated o'er,
But whose velvet violet lining with the lamp-light gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!

Then, methought, the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by Seraphim whose foot-falls tinkled on the tufted floor.
`Wretch,' I cried, `thy God hath lent thee - by these angels he has sent thee
Respite - respite and nepenthe from thy memories of Lenore!
Quaff, oh quaff this kind nepenthe, and forget this lost Lenore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! -
Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted -
On this home by horror haunted - tell me truly, I implore -
Is there - is there balm in Gilead? - tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil!
By that Heaven that bends above us - by that God we both adore -
Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels named Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden, whom the angels named Lenore?'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Be that word our sign of parting, bird or fiend!' I shrieked upstarting -
`Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

And the raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore! 

By: Edgar Allen Poe.

//Saz

Åh herre gud!

Men vad är det för  FEL på folk?! Har hela samhället blivit vettlöst? Hur kan man  förbjuda pepparkaksgubbar och pepparkasgummor i Luciatågen? Hur kommer man på iden att förbjuda pepparkakor till barnen i samband med dessa?! Hur kommer man på iden att kalla det rasistiskt med "tre gubbar"...? Är det såhär mina barn ska växa  upp? Ska dom vara rädda för att allt man säger och gör här i lilla landet mellanmjölk ska tolkas som rasistiskt och fel... Varför lyfta fram olikheter när vi kan lyfta fram likheterna? Det är ju  trots allt inte mycket  som skiljer oss åt. Hudfärgen kanske och religion.. Men skiljer sig inte religionen även mellan "ljusa"? Och mellan "mörka"? Har vi inte alla samma värde? Har vi inte alla samma vitala organ? Kan vi inte alla gråta? Och blöder vi inte alla blod när vi blir skadade? ÄR VI INTE ALLA MÄNNISKOR? Eller menar vi på att de med mörkare hudfärg är ätbara och livlösa objekt? Tror vi alla att de kommer från ett land  som ligger på en plats som finns i varje människas hem UGNEN? Det är bara hudfärg.. inget mer!(Och hur många  av alla ljushyade människor ligger inte och pressar på stranden eller i solarier för att bli just det?  Lite brunare?)

Nej här sätter jag ner foten! Nu får det  vara SLUT med den här idiotin. Vi måste stoppa denna epedemi av försök till att främja främlingsfientligheten. För det är precis dessa saker som vinner mark åt främlingsfientlighet. När vi av rädsla för  att stöta oss med andra nationaliteter istället bygger upp ett starkt "VI och DEM" samhälle där alla är rädda. Det här i kombination med att försöka förbjuda Nationalsången på många ställen i  landet vid Nationaldagen gör ju bara saken värre. SLUTA vara pantade idioter, drönare utan egen hjärna att tänka med. Vi är alla MÄNNISKOR. Människor av kött och  blod, Människor med drömmar, förhoppningar och en längtan efter något bättre.

(Bilden tagen från google)

/Sazzie

Snabb update: Såhär låter det nu...

MEN FÖR HELVETE! Låt barnprogrammen vara!

Jag förstår mig inte alls på det här. Att folk anmält julkalendern för ockultism och gud vet vad. Det är ett harmlöst barnprogram. Ett program som så många barn tycker är spännande och ROLIGT! Det kanske till och med kan hjälpa några av barnen som vanligen är rädda för spöken att känna att det är okej. Att det är okej att sova och att även om de nu skulle finnas spöken så är dom antagligen inte alls farliga. 

Julkalendern anmäls men alla dessa barnprogram där man använder sig av slang eller svordomar eller tom BÅDE OCH, dem anmäler de inte?! Nu får ni idioter till föräldrar för fan lägga ner! Skärp er för fan!
Vill ni inte att era barn ska titta på skiten  så kan ni som föräldrar enkelt förbjuda just era barn att titta på kalendern men låt oss andra som tycker julkalendern är BRA låta våra barn titta på den utan att ni lägger er i.

Okej, så än så länge är det bara sju idioter som anmält, och jag är  ganska övertygad om att  vi är hundratusentalas föräldrar som stöttar svt och "Mysteriet på Greveholm: Grevens återkomst". Föräldrar som ÄLSKAR julkalendern. Och något som är ännu säkrare är det faktum att vi ÄLSKAR att se våra barn LYCKLIGA!

Jag tittade själv på "Mysteriet på Greveholm" (orginalet) när jag var barn. Jag har till och med övervägt att försöka hitta den på dvd och visa mina barn hur den var när jag var liten. Hur underbar och spännande och  förtrollande det kan vara med slott och spöken. NEJ, nu tycker jag att ni föräldrar som anmäler strunt saker ska skräpa er och istället fokusera eran energi på vettiga saker som att motverka  mobbing eller hjälpa bättre behövande nu i juletider.

HÄR och HÄR kan ni läsa två av artiklarna som publicerats som ämnet so far.

//Saz

Gala kväll!

Ikväll är det gala kväll på Loppans avdelning. Då ska det mysas och tittas på en film som barnen har gjort tillsammans med sina pedagoger på förskolan. Det ska bli så spännande att få se. Och barnen är nog jätte stolta över sig själva. Har vi otur så har vi två biljetter över då min far mår "sisådär" och Hanna inte vet om  hon kommer eller inte. Så är det någon som är flexibel, kan vänta med att veta säkert till sista minuten och intresserad av att eventuellt gå så kan ni ju höra av er. Men nu ska jag tänka ut  vad det blir för lunch här hemma. 

(återanvänder denna fina bild på Loppan... just cuz i love it!)

//Sazzie

Tillbaka igen!

Vill bara meddela att jag är tillbaka efter en tids sjukdom och sjukhus besök och liknande.
Från och med imorgon är det dags att skriva lite mer här på bloggen igen. 
Jag är fortfarande sjuk men inte så sjuk att jag inte klarar att göra lite saker i alla fall.

//Sazzie

Romantisk bohem!

Från och med nu är det vad JAG gillar för klädstil som gäller. Här är  man en "romantisk bohem" till stilen (iaf i hjärta och själ) men har inte tillräckligt med sådana kläder i min garderob längre... Inköpen börjar NU!

Gifta mig....

Hjärtat blöder av längtan efter att få gifta mig. En önskan så stark att jag inte kan låta bli att leta låtar, välja frisyr och fundera över vilken sorts blommor jag skulle vilja ha. Inomhus? Utomhus? Vilken musik skulle spelas och hur skulle jag möjligen någonsin kunna låta bli att explodera av lycka? Vattenfast mascara skulle ju helt klart vara ett måste för min del, speciellt då jag är så sjukt blödig och vill det här så innerligt att jag  nästan  gråter redan nu. 

Jag älskar Joh så det värker i kroppen. Efter alla år och alla med och motgångar (och de sistnämnda  har varit många!) älskar jag honom mer än jag någonsin gjort. Vi kanske inte har mycket gemensamt och  det är kanske inte många som tror att två människor så olika som jag och Joh kan hålla ihop i det långa loppet... men det tror jag.. det VET jag! 

Men nu har jag  haft dagens melt down och det börjar bli dags att torka tårarna och låsa lådan där inne  i bröstet och glömma det här tills nästa gång jag håller på att överväldigas av dessa känslor som sköljer över mig som en gigantisk våg av lidelse... 

//Sazzie

Wilddjuret kan hon!

Just ja, igår rullade Wilddjuret från mage till rygg för första  gången... och andra,tredje,fjärde och femte gången också för den delen. Är sjukt stolt och vill naturligtvis som alla andra skryta om mina barns första!

//Saz

Back in the days...

Det är underligt hur saker och ting förändras med tiden. Hur man såhär i efterhand en dag plötsligt kommer på sig själv med att fundera tillbaka till tidigare skeden i livet och de saker som fyllde ens dagar då. Både stora och små minnen. Minnen av saker som man trodde man hade glömt. Av saker som helt enkelt betydde/eller får en att känna saker man inte trodde dem gjorde.

Jag hoppas intensivt och innerligt att mina barn ska få lika fina minnen att tänka tillbaka på som jag har.
Jag kommer ihåg att vi ofta spenderade många långa timmar med att springa upp och ner in en skateboard ramp (och att jag åkte "blades" i samma ramp bara året senare). Jag kommer ihåg, vad som sannolikt var den bästa sommaren i min barndom (även om jag aldrig tänkt på det så förut). Det var sommaren jag och Becca spenderade några veckor med att vara i Rosa huset och delta i allehanda sommar aktiviteter (samt att klättra ut på taket och snacka strunt) det sista året "sommar kul fanns". Vi bakade (är det därifrån mitt osunda  intresse för alla dessa bakverk och recept kommer?), gick på stora rör som rullade, ritade, spelade biljard, spelade spel och lekte alla möjliga och omöjliga lekar. Där fanns också människor jag aldrig kommer glömma. Människor som för alltid etsats fast i mitt minne som fantastiska och underbara... Människor som jag beundrade under så många år efter den sommaren.

Jag kommer ihåg hur jag och killarna spelade bland annat Jurassic park på ps1 och hur fantastiskt roligt vi hade med våra "mul krig" på vintrarna. Jag kommer ihåg alla kvällar med basket i skymningen och hur jag och Becca cyklade till fånö för att bada varje sommar.

Det finns så många fina och underbara minnen jag skulle kunna dela med er, men det skulle ta alldeles för lång tid för er att läsa och ni  skulle tröttna.

Kärlek till alla er som funnits där genom  åren och fram tills idag. Hoppas jag har många år av att skapa nya minnen med er framför mig... och till alla er jag fortfarande inte hunnit träffa : Ses snart!

// Sazzie

Slitet...

Idag har jag INGEN röst ALLS...  Däremot har jag ONT i halsen och feber. Och för att inte tala om hur fantastiskt trött jag är. Barnen är på dagis och Joh i uppsala så det är bara jag och min bebis fram till i eftermiddag. 

På sätt och vis är det skönt att bara få vara.. Men samtidigt grämer jag mig över att jag inte kan vara med Loppan på drop-in fika på hennes avdelning  idag. Å andra sidan så åker ju "offa" dit i mitt ställe.
Och så var det Kakan.. Hon har drop-in fika imorgon och  det var meningen att jag skulle baka till dess..

Nu ska jag mata Pandan och sen försöka vila med henne.

//Saz

Bebis mys!

Nej nu ger jag mig. Nu låter jag det halsonda besegra mig och tar min bebis och går  och lägger mig!
Jag funderar starkt på att slå på en film och borra in ansiktet i håret på min lilla bebis och mysa mig till sömns. GOD NATT!

(Ett stycke Panda-bebis).

//Sazzie

Filmmys och läskiga barn...

Idag fick barnen klä  ut sig lite och så även vi vuxna. Tillsammans med gudmor "Hanna" spökade  vi med andra ord ut oss och käkade en hel massa godis och popcorn. Läsk dracks ocskå och barnen var mer än nöjda när kvällen var slut! Tack tack "Hanna" för att du kom och mös tillsammans med oss idag!

//Sazzie