Hahahahaha! hhhh...Ahahahaha, and off we go!
//Saz
fredag 26 augusti 2011
torsdag 25 augusti 2011
VART FAN ÄR MIN LÖN!?!
Vart i helvete är min lön? Nu sankas det två löner för mig och jag är måttligt jälva förbannad!
Betala ut min lön era satans jävla as! Hur har dom tänkt att jag ska leva utan pengar? Fan, är så helvetes jävla förbenat förbannad denna morgon att jag undrar om jag kan bli argare?! Driftledaren är ledig och chefen är ledig så det finns ingen på plats som kan ge mig numret till lönekontoret. Det finnas ingen jag kan fråga och ingen att skälla ut..
Kommer tillbaka senare och grattar min far på hans 46års dag!
//Sazzie
Betala ut min lön era satans jävla as! Hur har dom tänkt att jag ska leva utan pengar? Fan, är så helvetes jävla förbenat förbannad denna morgon att jag undrar om jag kan bli argare?! Driftledaren är ledig och chefen är ledig så det finns ingen på plats som kan ge mig numret till lönekontoret. Det finnas ingen jag kan fråga och ingen att skälla ut..
Kommer tillbaka senare och grattar min far på hans 46års dag!
//Sazzie
onsdag 24 augusti 2011
Grattis Finaste!
Grattis finaste Johanna Strandberg på 24-års dagen!
Tänker på dig idag och håller fingrar och tår korsade för dig, ringer dig senare hjärtat!
Puss!
tisdag 23 augusti 2011
"Välkommen till gissningscentralen"
Fantastiskt vad jag är trött på den svenska sjukvärden! Det sägs att vi har ett av världens bästa sjukvårdssystem här i Sverige och ändå är det samma jävla sak varje gång man söker för något "Välkommen till gissningscentralen!". Har sökt för att Loppan luktat lite illa ur munnen men fått svaret att det bara är vätskebrist eller liknande. Inget dom kunde se bara genom att titta på henne. Och ni kommer väll alla ihåg att jag skrev att jag hade en "infektion" i halsen som konstaterades efter en snabb titt med ficklampan. Igår fick jag nog,gick till gissningscentralen ( i vårat fall heter den Carema) halsprov togs på Loppan och vips visade det sig att hon haft halsfluss i flera månader. läkaren tog sig en titt på Kakan och mig också och hockos pockos (stavning på den???) hade vi alla halsfluss (jag har antagligen fått dragits med skiten i närmare två månader). När jag idag (barnen började sin igår) påbörjade min 10dagars kur tog jag kappseln och började läsa om medicinen.. Då har läkaren TROTS att jag sagt att jag fortafande AMMAR skrivit utt medicin som går ut i bröstmjölken och inte är så bra om bebisen får i sig (men rådfråga läkaren).. Awesome! Vilket jävla stolpskott!
Jaha, mhmm,joho, jaja... Då var det bara att kontakta gissningscentralen igen för att få ny svindyr medicin som jag måste köpa med pengar jag inte har att lägga ut på det.. Fantastiskt vad trött jag blir på alla dessa nötter som sitter och gissar sig fram till saker.. .-.-'
Nej jag får återkomma senare igen, och då hoppas jag jag har trevligare saker att komma med och inte bara en massa galla att spy över den svenska "sjukvården"...
Jaha, mhmm,joho, jaja... Då var det bara att kontakta gissningscentralen igen för att få ny svindyr medicin som jag måste köpa med pengar jag inte har att lägga ut på det.. Fantastiskt vad trött jag blir på alla dessa nötter som sitter och gissar sig fram till saker.. .-.-'
Nej jag får återkomma senare igen, och då hoppas jag jag har trevligare saker att komma med och inte bara en massa galla att spy över den svenska "sjukvården"...
//Sazzie
söndag 21 augusti 2011
Slut på schemat..
Idag gick jag av det sista passet på mitt schema. Avslutade med en intensiv 7dagars vecka.
Barnen blir nog glada att höra att mamma kommer vara hemma mer nu men själv vet jag inte riktigt vad jag tycker. Haha underligt det där. När jag skulle börja oroade jag mig och ville stanna hemma... nu oroar det faktum att jag kommer vara mer hemma mig mer än att gå tillbaka till att jobba gjorde.
Jag gilar att jobba (ja jag är en sån där jobbig jävla morsa som vill jobba istället för BARA vara hemma, missförstå mig rätt), det får mig att må bra och ger mig annat att tänka på. neej, nu lämnar vi det ämnet...
Fick idag hem bokhyllan till barnens rum, monterade upp den och fixade i ordning rummet. Hyllan blev perfekt!
Åååh, deras rum kommer bli så fiiin när det är klart! Dessutom är jag nu på jakt efter en passande sängstomme till vårt sovrum.
Skriver ett vettigare inlägg senare..
Barnen blir nog glada att höra att mamma kommer vara hemma mer nu men själv vet jag inte riktigt vad jag tycker. Haha underligt det där. När jag skulle börja oroade jag mig och ville stanna hemma... nu oroar det faktum att jag kommer vara mer hemma mig mer än att gå tillbaka till att jobba gjorde.
Jag gilar att jobba (ja jag är en sån där jobbig jävla morsa som vill jobba istället för BARA vara hemma, missförstå mig rätt), det får mig att må bra och ger mig annat att tänka på. neej, nu lämnar vi det ämnet...
Fick idag hem bokhyllan till barnens rum, monterade upp den och fixade i ordning rummet. Hyllan blev perfekt!
Åååh, deras rum kommer bli så fiiin när det är klart! Dessutom är jag nu på jakt efter en passande sängstomme till vårt sovrum.
Skriver ett vettigare inlägg senare..
torsdag 11 augusti 2011
ARG, besviken och SÅRAD!
Hur fan kan ni tro att det här handlar om er? Att ni ska vara i fokus, att era åsikter och känslor kommer först?
BARNEN kommer först, vi hade planer. Allt var planerat efter möjlighet och ekonomi. Att ni VILL något annat, när det inte är era barn, när ni aldrig kan göra saker som inte gynnar er skiter jag i. Antingen accepterar ni eller så får det vara, men ge FAN i att förstöra för alla andra. Jag har fått nog, jag orkar inte mer!
BARNEN kommer först, vi hade planer. Allt var planerat efter möjlighet och ekonomi. Att ni VILL något annat, när det inte är era barn, när ni aldrig kan göra saker som inte gynnar er skiter jag i. Antingen accepterar ni eller så får det vara, men ge FAN i att förstöra för alla andra. Jag har fått nog, jag orkar inte mer!
// Saz
onsdag 10 augusti 2011
En dikt till mina barn!
Vi tog en bit av pappa och en liten bit av mig, utav dessa två små bitar så skapade vi dig.
Jag håller dig intill mig, ditt hjärta nära mitt. Jag lånar dig för stunden för att sedan låta dig springa fritt.
Du skrattar och du busar, du springer och du far. Och jag tänker för mig själv vilken otroligt tur jag har.
Att jag får vara din mamma, att jag får älska dig. Det kan ingen ändra eller stjäla i från mig.
(Mamma älskar er!)
Jag håller dig intill mig, ditt hjärta nära mitt. Jag lånar dig för stunden för att sedan låta dig springa fritt.
Du skrattar och du busar, du springer och du far. Och jag tänker för mig själv vilken otroligt tur jag har.
Att jag får vara din mamma, att jag får älska dig. Det kan ingen ändra eller stjäla i från mig.
(Mamma älskar er!)
// Sazzie
tisdag 9 augusti 2011
Förvirrat babbel...
På något sätt vill jag gärna tro att jag när jag skriver dikter, noveller och texter (eller i detta fall en hel bok) använder mig av ett ganska målande språk. Inte som när jag skriver här exakt, utan mer städat men ändå levande.. Jag har försökt lista ut, ja , eller snarare grubblat hårt och länge på vad jag har för färdigheter att bygga en givande sidosyssla eller framtida karriär på (men har än så länge kammat noll).. skriver lite, målar och ritar en bild här och där och gnolar med hyfsad sångröst fram välkända barnsånger när barnen ska sova...Böcker och musik är nog två av mina passioner tillsammans med bakandet. Jag tycker om att få jobba med människor, förbättra för dem på ett eller annat sätt. Få använda huvudet och tänka, och jag älskar att göra andra människor glada och/eller till freds.
Jag är dessutom rätt så socialt kompetent om jag får chansen att visa vem jag egentligen är! Men ofta blir jag dömd redan innan folk träffat mig. Gamla osanningar och rykten har redan präglat människors uppfattning av mig och min person. När jag ser den där blicken i deras ansikten, den där nedlåtande blicken som säger "jag vet nog vad för typ av människa du är" blir jag tafatt och stel i mitt sätt att föra mig och när jag kommer på mig själv med att vara det så försöker jag ändra på mig... resultatet blir tyvärr allt som oftast att det blir värre och när blicken sedan byts ut mot en "varför pratar du ens med mig" blick blir jag oftast tyst.. Detta händer sällan när jag befinner mig utanför hemorten.
Utanför min hemstads gränser är jag smart och rolig, kreativ och allmänbildad. Jag blir ofta omtyckt och har många intressanta och givande konversationer och diskussioner med människor med alla möjliga och omöjliga bakgrunder. Eller ja ofta är väl kanske att överdriva en aning. Varför? Ja det faktum att jag sällan lämnar min lägenhets trygga vrå för annat än jobb och lekparker omöjlig gör ju det där "ofta" jag pratar om. Men ni förstår nog vad det var jag ville ha fram.
Tänk om jag var modig nog att ta tag i saker och ting och bygga mig en givande karriär baserad på mina sociala och kreativa färdigheter? För det är dem som präglar min person mest. Tänk om jag var modig nog att våga, våga satsa, våga misslyckas.. ja tänk om jag vågade forma min egen framtid till något bra och uppfylla mina hemliga drömmar!
Det här är väl mest en massa förvirrande babbel om tankar som snurrar i mitt huvud..
Jag är dessutom rätt så socialt kompetent om jag får chansen att visa vem jag egentligen är! Men ofta blir jag dömd redan innan folk träffat mig. Gamla osanningar och rykten har redan präglat människors uppfattning av mig och min person. När jag ser den där blicken i deras ansikten, den där nedlåtande blicken som säger "jag vet nog vad för typ av människa du är" blir jag tafatt och stel i mitt sätt att föra mig och när jag kommer på mig själv med att vara det så försöker jag ändra på mig... resultatet blir tyvärr allt som oftast att det blir värre och när blicken sedan byts ut mot en "varför pratar du ens med mig" blick blir jag oftast tyst.. Detta händer sällan när jag befinner mig utanför hemorten.
Utanför min hemstads gränser är jag smart och rolig, kreativ och allmänbildad. Jag blir ofta omtyckt och har många intressanta och givande konversationer och diskussioner med människor med alla möjliga och omöjliga bakgrunder. Eller ja ofta är väl kanske att överdriva en aning. Varför? Ja det faktum att jag sällan lämnar min lägenhets trygga vrå för annat än jobb och lekparker omöjlig gör ju det där "ofta" jag pratar om. Men ni förstår nog vad det var jag ville ha fram.
Tänk om jag var modig nog att ta tag i saker och ting och bygga mig en givande karriär baserad på mina sociala och kreativa färdigheter? För det är dem som präglar min person mest. Tänk om jag var modig nog att våga, våga satsa, våga misslyckas.. ja tänk om jag vågade forma min egen framtid till något bra och uppfylla mina hemliga drömmar!
Det här är väl mest en massa förvirrande babbel om tankar som snurrar i mitt huvud..
Cupcake för att illustrera bakandet (från Trollets dop)
En gammal bild på något jag ritat (hade inga andra bilder på datorn??)
Parken jag brukar ta barnen till!
//Saz
måndag 8 augusti 2011
Utmattad...
Det känns som om jag bör undvika att varva ner om jag inte tänkt vara utslagen resten av veckan..
Håll humöret och tempot uppe, håll dig sysselsatt. Barnen har röjt hela dagen.. Busat och tjutit av skratt mellan de övriga glädjetjuten. Själv försökte jag städa idag igen men utan större framgång eftersom barnen envisades med att riva lika mycket som jag städade. Det enda beviset på mitt slit är att det inte är ett ton disk i köket och (hör och häpna) inga små äckliga bananisar som ockuperar skåpluckorna. Kakan målade ansiktet (runt ögonen) grönt idag och orangea igår fast jag bett henne hundra gånger att låta bli. För alla som sett anime serien Naruto så kan jag informera om att hon liknade honom och Jiraya är i sage md...Ingen vacker syn med andra ord. Loppan följde syrrans exempel och målade hela ena benet blått med bläck (underbart att försöka skrubba bort).
Själv fortsatte jag idag under barnens middagslur med boken jag påbörjade igår.
Nej nu måste jag rusa igen.
Håll humöret och tempot uppe, håll dig sysselsatt. Barnen har röjt hela dagen.. Busat och tjutit av skratt mellan de övriga glädjetjuten. Själv försökte jag städa idag igen men utan större framgång eftersom barnen envisades med att riva lika mycket som jag städade. Det enda beviset på mitt slit är att det inte är ett ton disk i köket och (hör och häpna) inga små äckliga bananisar som ockuperar skåpluckorna. Kakan målade ansiktet (runt ögonen) grönt idag och orangea igår fast jag bett henne hundra gånger att låta bli. För alla som sett anime serien Naruto så kan jag informera om att hon liknade honom och Jiraya är i sage md...Ingen vacker syn med andra ord. Loppan följde syrrans exempel och målade hela ena benet blått med bläck (underbart att försöka skrubba bort).
Själv fortsatte jag idag under barnens middagslur med boken jag påbörjade igår.
Nej nu måste jag rusa igen.
Naruto in sage md...
//Sazzi
lördag 6 augusti 2011
Bebismys...
Nu är det snart dagsatt sätta sig vid middagsbordet tillsammans med familjen innan barnen ska krypa till säng.
Började dagen med ett "underbart" pass på jobbet, sen bus med barn och lunch... la mig på soffan för mys med bebis på eftermiddagen och tvär däckade... Det är fullkomligt livsfarligt att lägga sig och mysa med barn.
En liten, mjuk och go kropp i din famn. En liten bebis som luktar så gott (om den inte bajsat), man VILL inte släppa taget om den lilla..
Ibland känns det som om jag missar en massa när jag är på jobbet. Plötsligt kan mitt lilla troll så mycket. Jag är så stolt över hans framsteg och ändå vill jag nästan få stoppa åldrandet en stund, (inte stanna tiden eftersom inget skulle hända... allt skulle vara HELT STILLA) ha min bebis en liten stund till, dra ut på det. Allt för snart kommer han vara lika stor som Kakan, och Kakan och Loppan kommer vara stoora tjejer..
Dom Kan ju redan "allt" själva, vill inte ha mammas hjälp, vill göra själva, prova, misslyckas och prova igen. Det är ju bara Trollet kvar nu, sen är det slut.. Inget mer bebis gos, ingen mer bebis som behöver mig ( naturligtvis behöver även dom äldre barnen mig, men inte på samma sätt längre).
Jag vet att det antagligen är jätte löjligt, men... jag tycker om att vara behövd. Och jag VET att jag är behövd, men ni som har barn vet vad jag menar... Jag kommer sakna så många saker. Och varje dag tänker jag på hur kort stund vi får vara del av våra barns liv på DET HÄR sättet. Vi lånar dem bara, sen ska dom ut i vida världen och skapa sig egna liv, egna hem och en egen vardag. Kanske kommer dom skaffa sig egna familjer...
Visst hoppas jag få vara del av deras liv även i framtiden, det är inte det jag menar... jag menar.. ja vad menar jag?
Jag vill bara få dela med mig av hur jag känner... Jag vill få de här ögonblicken i mitt liv att vara liiiite längre. Bara en stund.. Jag skulle ge massor för att få dra ut på det bara lite.
Började dagen med ett "underbart" pass på jobbet, sen bus med barn och lunch... la mig på soffan för mys med bebis på eftermiddagen och tvär däckade... Det är fullkomligt livsfarligt att lägga sig och mysa med barn.
En liten, mjuk och go kropp i din famn. En liten bebis som luktar så gott (om den inte bajsat), man VILL inte släppa taget om den lilla..
Ibland känns det som om jag missar en massa när jag är på jobbet. Plötsligt kan mitt lilla troll så mycket. Jag är så stolt över hans framsteg och ändå vill jag nästan få stoppa åldrandet en stund, (inte stanna tiden eftersom inget skulle hända... allt skulle vara HELT STILLA) ha min bebis en liten stund till, dra ut på det. Allt för snart kommer han vara lika stor som Kakan, och Kakan och Loppan kommer vara stoora tjejer..
Dom Kan ju redan "allt" själva, vill inte ha mammas hjälp, vill göra själva, prova, misslyckas och prova igen. Det är ju bara Trollet kvar nu, sen är det slut.. Inget mer bebis gos, ingen mer bebis som behöver mig ( naturligtvis behöver även dom äldre barnen mig, men inte på samma sätt längre).
Jag vet att det antagligen är jätte löjligt, men... jag tycker om att vara behövd. Och jag VET att jag är behövd, men ni som har barn vet vad jag menar... Jag kommer sakna så många saker. Och varje dag tänker jag på hur kort stund vi får vara del av våra barns liv på DET HÄR sättet. Vi lånar dem bara, sen ska dom ut i vida världen och skapa sig egna liv, egna hem och en egen vardag. Kanske kommer dom skaffa sig egna familjer...
Visst hoppas jag få vara del av deras liv även i framtiden, det är inte det jag menar... jag menar.. ja vad menar jag?
Jag vill bara få dela med mig av hur jag känner... Jag vill få de här ögonblicken i mitt liv att vara liiiite längre. Bara en stund.. Jag skulle ge massor för att få dra ut på det bara lite.
//Sazzie
onsdag 3 augusti 2011
måndag 1 augusti 2011
Love is a powerfull thing!
Jag älskar Joh, mer än många inser. Jag skriver inte så ofta om honom eller om vad han gör. Det handlar allt som oftast om andra saker. Men naturligtvis finnes det en pappa i kungariket också. Han är varm, rolig, charmig, intelligent och snygg. Envis, tjurskallig och ibland näst intill hopplös.. Men han är mannen i mitt liv, barnens pappa, sagans Kung (hahaha, eller vad man nu ska kalla det) och vi älskar honom. Utan Joh vid min sida skulle mitt liv inte alls vara det samma. Ingenting skulle vara sig likt, inte lika kärleksfyllt och roligt, kanske inte lika konfliktfyllt heller... men vem vill ha ett förhållande där man aldrig får chansen att växa som person och partner?
Man lär av varandra. Jag tvingas jämt och ständigt se på saker ur andra vinklar och ur någon annans perspektiv (det betyder naturligtvis inte alltid att jag ändrar uppfattning, men ibland betyder det att jag får en annan förståelse för saker) Jag och Joh har gått igenom en hel massa saker tillsammans sen vi träffades. Jag har gjort misstag, både stora och små, han har gjort misstag. Vi har kämpat oss vidare och förbi hinder utifrån och slitit för att hålla samman efter många bakslag. Vi har vuxit tillsammans, både som människor och föräldrar (så känner i alla fall jag). Vad jag vill få fram är väl egentligen att jag älskar Joh mer än jag visar.
Man lär av varandra. Jag tvingas jämt och ständigt se på saker ur andra vinklar och ur någon annans perspektiv (det betyder naturligtvis inte alltid att jag ändrar uppfattning, men ibland betyder det att jag får en annan förståelse för saker) Jag och Joh har gått igenom en hel massa saker tillsammans sen vi träffades. Jag har gjort misstag, både stora och små, han har gjort misstag. Vi har kämpat oss vidare och förbi hinder utifrån och slitit för att hålla samman efter många bakslag. Vi har vuxit tillsammans, både som människor och föräldrar (så känner i alla fall jag). Vad jag vill få fram är väl egentligen att jag älskar Joh mer än jag visar.
Joh the King!
//Saz
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)