Jag erkänner att mina barn har många leksaker, kanske för många. Men jag lägger inte tusen och åter tusen kronor på att köpa dem nyare och dyrare saker. Jag köper ofta begagnat, försöker köpa saker de kommer tycka om och använda, saker de kommer komma ihåg att de fick av OSS. När mina barn ber om saker, i affären, på stan eller när någon av alla dessa leksakskataloger kommer försöker jag förklara för dem att saker kostar pengar och att man måste jobba hårt för att ens kunna köpa mat och ha tak över huvudet. Jag säger med andra ord nästan alltid nej...
Jag vill att mina barn ska uppskatta värdet på saker, tycka att det är fantastiskt roligt ja nästan magiskt när de sedan får sina presenter på jul eller födelsedagar. Det ska inte handla om hur många saker eller hur dyra de få. Det ska handla om att presenten är genomtänkt och någonting de önskat sig eller verkligen kommer att uppskatta.
Barn på 5-7 år ska inte ha en iphone, Fan barn ska inte ha någon dyr jävla telefon oavsett märke eller ålder innan dom kommer upp i en ålder där de verkligen behöver en. Dom ska heller inta ha 4 egna OLIKA Tv-spels konsoler eller en egen dator (riktig dator). Dom behöver inte dyra märkes klockor heller! Vad hände med att använda fantasin? Leka lekar med varandra? Med att läsa och rita?! När byttes allt detta ut mot Tv-apparater och datorer?
Jag vet att många av er kommer tänka att jag behöver fatta att vi lever på 2000-talet, men allvarligt talat. Vad gör vi dem för tjänst när vi ger dem allt de vill ha? När vi ger dem överflöd och berövar dem på sin fantasi!
// Sazzie
ja. det är bra för barns kreativa sida.Leka,måla,vara ute, ist för att knappa på datorn! Jag har inte tagit nån skada av att som liten tex va ute mm :)k
SvaraRadera