Vila i frid Erik!

Du var min vän och den första killen jag någonsin höll i handen. Du var snäll, omtänksam och varm. Du fick mig alltid att skratta och hade ofta helt galna upptåg för dig. Du var en av mina första riktiga vänner! En av de första jag förstod att jag verkligen kunde lita på i alla lägen... Jag  kommer ihåg hur du bytte till dig choklad i utbyte mot bergs kristaller, hur  du hoppade från höjder som jag tyckte var helt sinnessjuka. Hur du fanns där för mig  när jag var ledsen och hur du försvarade  mig när någon var elak mot mig. Jag kommer ihåg att du alltid fanns där när jag verkligen behövde en vän att prata med. Jag kommer även ihåg alla hyss jag utsatte dig för. Saker som jag vet att du egentligen inte gick på men som du i alla fall spelade  med på...


 Jag kommer ihåg att vi lovade att hur lång tid det än gick och hur långt det än var mellan oss så skulle vi alltid vara vänner. 


Varje år sen du flyttade väntade jag på att du skulle komma "hem" igen och berätta om ditt liv och hur du hade det där borta egentligen. Varje år väntade jag på att du skulle komma hem så jag fick berätta om hur fantastiskt mitt liv är och hur lyckligt lottad jag är. Väntade på att få gratulera dig till att ha blivit pappa och få berätta om mina egna fantastiska barn. Varje år hoppades jag att du skulle komma tillbaka så att jag fick se dig igen, så att jag fick träffa min vän.


Nu vet jag att min vän aldrig kommer tillbaks igen, nu vet jag att jag aldrig kommer höra dig skratta och jag vet att jag aldrig mer kommer få ha en lång, meningsfull och fantastisk konversation med dig igen...


Jag saknar dig... och jag kommer aldrig glömma dig!

Vila i frid Erik!

//Saz