Filmmys och läskiga barn...

Idag fick barnen klä  ut sig lite och så även vi vuxna. Tillsammans med gudmor "Hanna" spökade  vi med andra ord ut oss och käkade en hel massa godis och popcorn. Läsk dracks ocskå och barnen var mer än nöjda när kvällen var slut! Tack tack "Hanna" för att du kom och mös tillsammans med oss idag!

//Sazzie

Att planera dop..

Har nu spenderat hela kvällen med att planera allt inför Pandans dop (som blir erm... återkommer med det när jag fått tag i prästen). Det som är kvar är att prata med Prästen och att välja ingångsmusik. Ja just ja, jag bör nog tala med min bror så omgående som möjligt också då jag vill att han ska sjunga på dopet. Annars är Planeringen ganska färdig. Sen är det ju  en massa andra saker som behöver tas om hand. Så som bränning av cd till kyrkan, inbjudningar, bakande och en del andra saker. Dessutom  vill jag hinna tappa några kilo innan jag behöver ställa mig där framme i kyrkan för allmän beskådan (HUR I HELVETTE DET NU SKA GÅ TILL!).

Fastnade vid den här låten och kan  inte sluta lyssna på den... Den här låten fick jag av Joh en gång för länge sedan. Den får mig fortfarande nästan att vilja  gråta och jag skulle ljuga om  jag inte sa att jag nästan får ångest när alla känslor och all kärlek exploderar i bröstet på mig när jag inser att jag inte skulle vilja leva en minut utan Joh i mitt liv. Och DÄR började jag gråta som ett litet  barn... typiskt! Nu måste jag ju låtsas att jag inte alls håller på att böla ihjäl mig lite.

(Återanvänder en gammal bild på oss).

//Saz

Ja just ja...

Ja men  just det... Jag har ju kapat luggen!
Blev faktiskt nöjd som  bara den (även om den gör så jag inte får köpa öl pga att  dem i kassan tror att jag är under 18, nästa gång får jag inte glömma legget när jag går till Willys) och känner att jag är glad att jag klippte mig. Känns mindre tråkigt och mindre "grått"... Och med det menar jag naturligtvis INTE att jag  börjar bli gråhårig, hallå jag är faktiskt "bara" 24. Utan jag menar Ja... ni vet... mindre trist! Lägger upp de två bilder jag hunnit ta hittills (ja även dem finns på fb för er som känner mig irl.. så ni har redan sett dem.) 

(ja jag gillar min mössa.. även om andra synes hata den!)

//Sazzie

Äntligen!

Nu är barnens rum äntligen färdigt och fantastiskt fint!
Jag är så nöjd och så fruktansvärt tacksam över att min älskade pappa och sambo äntligen tog sig tid att ta tag i det helvete som var monstrens barnens håla (erm....) boning rum.  Efter år av väntan och planerande så är det gjort och jag kan pusta ut en aning till! Slänger upp lite bilder på rummet.. (ja bilderna ligger redan ute på fb)! 

//Sazzie

MEN NU FÅR DET VÄL ÄNDÅ VARA NOG!

Utan topp får man snopp men med polo blir man solo

Gina Tricot, Uppsala

Tjej 1 ~15: Asså jag kan inte fatta hon tjejen i 8:an som alltid har typ polotröjor, du vet?
Tjej 2 ~15: Ja hon! Asså seriöst… tror hon att hon ska få några vänner eller typ killar om hon inte visar hud liksom?
Tjej 1: Ja eller hur!? Jag brukar liksom alltid ha så urringat som möjligt! Hur ska jag annars få typ killar?
Tjej 2: Ja men precis! Ju mer bröst man visar ju mer killar och vänner får man.
Tjej 1: Håller med! Det är så livet är liksom.

VART FAN ÄR VI PÅ VÄG?!?!!

Är det såhär unga tjejer tänker? Vad var det som gick så sjukt fel att detta blev normalt?

Jag mår dåligt när jag läser sånt här, när jag blir påmind om hur sjukt vårat samhälle är och hur fruktansvärt hjärntvättade unga tjejer blir.

Okej, jag är helt för att man får vara precis som man är varesig man är "pryd" eller "slampig" är det okej.... vad som INTE är okej är ja.... ni ser ju konversationen ovan. Den är tagen från tjuvlyssnat och gjorde  mig faktiskt riktigt arg!

Vi tjejer/kvinnor ska behaga och visas upp och vara riktiga vilddjur i sängen... SAMTIDIGT som vi ska vara mer eller mindre orörda för att "duga" som flickvänner.

Det är inte bara reklam och killar som får oss att känna att vi inte duger, det är vi kvinnor/flickor som sänker varandra. Nästan mer än några andra. 

Okej jaaa jag tycker att vi bombas från alla håll med artiklar och reklam osv om hur vi  måste vara/se ut..("Så går  du ner 4kg på4  veckor","platt mage på 10 veckor" och "10 sätt att behaga din man") Om hur vi inte duger som vi är. Men vad värre är, vi bombar våran omgivning med denna dynga.

Hur bryter vi mönstret (Förutom det uppenbara: Tänk er för,undvik beteendet och försök ändra era egna negativa tankar)!?!

//Saz

Är det okey att känna sig djupt besviken på sina barn?

Spenderade stora  delar av gårdagen med att  städa barnens rum inför imorgon när Joh och pappa börjar renoveringen av deras rum. Det enda dom behövde göra var att plocka undan leksakerna under Kakans säng och sen skulle det vara klart. Men istället för att städa bestämde barnen sig  för att dra ut ALLT de kunde hitta i rummet, inklusive sängkläderna och madrasserna i deras sängar. 

Jag blev så sjukt besviken att jag inte ens kunde finna ord och jag som hade tänkt att vi tillsammans skulle titta på film och mysa. Istället fick jag spendera dagen med att tjata och gnata och bråka med två tjejer som vägrade göra det dom skulle. Istället för att Mysa fick jag bli så arg efter att ha fått höra att jag inte är någon riktig mamma eftersom jag ALDRIG gör någonting snällt, omvårdnad, mys och roliga aktiviteter och leksaker är ingenting.. inget viktigt! 

Ärligt talat blev jag så ledsen att jag faktiskt fällde en tår.... och jag kan inte låta bli att undra hur det blev såhär? Det var ju inte såhär det skulle vara att vara mamma (okey, så oftast är det inte det heller men i alla fall).. Jag skulle ju inte misslyckas så kapitalt redan efter 5 år att min äldsta tycker  jag är värdelös..


Hur hanterar ni andra när (om) era barn blir så här totalt otacksamma och trotsiga?

//Sazzie

Världens elakaste Mamma...

Jaha, så var man världens elakaste mamma då. Å ena sidan känns det ju inte helt  fantastiskt att ha fått sin 5åring att gråta i typ 20 minuter medans hon upprepar att jag är världens elakaste mamma någonsing och att hon inte vill att vi ska fixa i ordning hennes och Loppans rum  för hon vill ha julklappar! Å andra sidan så känner jag att jag måste visa henne att det får konsekvenser om man förstör saker... saker som dessutom kostar en massa pengar att återställa.

Jag kanske ska förklara lite mer ingående vad det egentligen handlar om...
Jo jag bad tjejerna städa undan på sitt  rum så att det går att leka där inne igen. Tjejerna gick med på detta och började i alla fall (städa undan = stoppa alla leksaker i rätt låda och plocka undan kläder och liknande de slängt/dragit ut på golvet. Dammsuga, torka och skura sköter jag eller Joh). Efter en liten stund, ungefär tio minuter eller så undrar jag varför  dom bråkar där inne. När jag kommer in ser jag att dom har hämtat kritor som förvarats högt upp i kösskåpet och ritat på ALLT i rummet, då menar jag allt.... Väggar, dörrar, golv, leksaker och sängar... plus sängkläderna. Nu var  det visserligen gatkrita som antagligen går att få bort till större del men det gör  det ju inte mer okej för det (Nu är jag heligt förbannad)!  

Det är nu vi kommer till hela den där "Inga julklappar i år" delen. 
Förklarade förbarnen att det kostar pengar att renovera rummet efter deras vandalism och att vi (och tomten) kommer få ta dom pengarna från deras julklapps  pengar eftersom det är dom som förstört så det kanske inte blir så många klappar i år. Och det är  där vi befinner oss nu. Loppan säger att hon förstår och tycker det är okej att rummet måste fixas till följd av brist på julklappar "för det blir fint igen i alla fall" medans Kakan som är äldre och ska vara klokare är den som skriker, gapar och gråter över det eventuella (klart dom kommer få julklappar....) straffet!

                 What to do? Vad hade ni gjort i min situation?

Världens elakaste mamma 2012!

//saz