Tillvaron kanske ser ut på ett sätt, och så nästa dag ser allt helt annorlunda ut. Ingenting har egentligen förändrats, bara på insidan... Mentaliteten, attityden eller känslan..
I morgon ska jag på intervju igen, men helt plötsligt så känns det som en stor uppoffring att ta två jobb.
Jag vill ju egentligen, innerst inne vara hemma med Trollet!
Min önskan att jobba blåste bort med insikten om att jag kommer missa en massa tid med mina barn... med min bebis!! Hjärtat värker och jag vill ärligt talat gråta... Vad händer om jag tackar nej till det här jobbet imorgon? Bara tar ett jobb? Kommer jag ha sumpat alla mina chanser till jobb där då? Och vad händer om jag tackar ja till ett jobb till?? Kommer jag missa allt det underbara under Trollets bebis månader?
Jag VILL inte jobba två jobb... jag vill egentligen vänta.. jag vill få vara hemma liiite till.
J-ja-jag vet inte vad jag ska göra! Känner mig så förvirrad och vilsen. Fylld med ångest över detta ofantligt stora beslut! Får man fälla en tår över att den underbara tiden som mammaledig på heltid är över?
Är jag en dålig mamma?
Jag trodde jag ville börja jobba, jag trodde jag ville börja dra in mer pengar.. men nu, nu vet jag inte längre.. nu vill jag bara får vara hemma och vara mamma!
Underbaraste Kakan.
Fundersamt troll.
Trött Loppa.
Glatt litet troll.
Kakan och Loppan i badet.
Klarar jag av att ge upp allt det här redan nu? Eller kommer det här att bli sådär otroligt jobbigt och hjärtskärande fruktansvärt som det känns? Det kan vi aldrig veta förens efteråt, maybe one job is enuf?
//Sazzie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar