För inte allt för länge sedan. I en tid som var inte allt för olik idag, fanns det en familj. Den här familjen var inte speciell på något sätt, inte rik, berömd eller ens särskilt ovanlig. Deras drömmar var de samma som så många andras. Att få leva länge och lyckligt tillsammans. Föräldrarna i familjen ville ge sina barn all de själva inte hade haft, och allt bra de hade haft som barn.
Mamman i familjen tänkte ofta tillbaka på sin egen barndom, önskade hon kunde ge barnen en gåva.
Gåvan var inget man kunde ta på, inget man förens senare i framtiden ens skulle kunna se.
Gåvan var soliga dagar i parken, möjligheten att upptäcka världen.
Sommar regn, att klättra i träd, ha picknick i parken, trä smultron och blåbär på ett strå och att skrapa knäna på varm asfalt när de jagade varandra i en vild omgång av tafatt.
Att titta på stjärnorna på natten och undra hur gubben i månen hade hamnat där?
På vintern göra snögubbar och snöänglar, lyktor och snögrottor att leka i. En bra och trygg barndom!
Mamman och pappan gjorde sitt bästa för att ge de tre barnen i familjen just den gåvan.
Och förfärades över hur kall och teknisk världen hade blivit och ändå inte så olik mot hur den var under deras egen barndom...
To be continued....
//Saz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar