Att planera dop..

Har nu spenderat hela kvällen med att planera allt inför Pandans dop (som blir erm... återkommer med det när jag fått tag i prästen). Det som är kvar är att prata med Prästen och att välja ingångsmusik. Ja just ja, jag bör nog tala med min bror så omgående som möjligt också då jag vill att han ska sjunga på dopet. Annars är Planeringen ganska färdig. Sen är det ju  en massa andra saker som behöver tas om hand. Så som bränning av cd till kyrkan, inbjudningar, bakande och en del andra saker. Dessutom  vill jag hinna tappa några kilo innan jag behöver ställa mig där framme i kyrkan för allmän beskådan (HUR I HELVETTE DET NU SKA GÅ TILL!).

Fastnade vid den här låten och kan  inte sluta lyssna på den... Den här låten fick jag av Joh en gång för länge sedan. Den får mig fortfarande nästan att vilja  gråta och jag skulle ljuga om  jag inte sa att jag nästan får ångest när alla känslor och all kärlek exploderar i bröstet på mig när jag inser att jag inte skulle vilja leva en minut utan Joh i mitt liv. Och DÄR började jag gråta som ett litet  barn... typiskt! Nu måste jag ju låtsas att jag inte alls håller på att böla ihjäl mig lite.

(Återanvänder en gammal bild på oss).

//Saz

Ja just ja...

Ja men  just det... Jag har ju kapat luggen!
Blev faktiskt nöjd som  bara den (även om den gör så jag inte får köpa öl pga att  dem i kassan tror att jag är under 18, nästa gång får jag inte glömma legget när jag går till Willys) och känner att jag är glad att jag klippte mig. Känns mindre tråkigt och mindre "grått"... Och med det menar jag naturligtvis INTE att jag  börjar bli gråhårig, hallå jag är faktiskt "bara" 24. Utan jag menar Ja... ni vet... mindre trist! Lägger upp de två bilder jag hunnit ta hittills (ja även dem finns på fb för er som känner mig irl.. så ni har redan sett dem.) 

(ja jag gillar min mössa.. även om andra synes hata den!)

//Sazzie

Äntligen!

Nu är barnens rum äntligen färdigt och fantastiskt fint!
Jag är så nöjd och så fruktansvärt tacksam över att min älskade pappa och sambo äntligen tog sig tid att ta tag i det helvete som var monstrens barnens håla (erm....) boning rum.  Efter år av väntan och planerande så är det gjort och jag kan pusta ut en aning till! Slänger upp lite bilder på rummet.. (ja bilderna ligger redan ute på fb)! 

//Sazzie

MEN NU FÅR DET VÄL ÄNDÅ VARA NOG!

Utan topp får man snopp men med polo blir man solo

Gina Tricot, Uppsala

Tjej 1 ~15: Asså jag kan inte fatta hon tjejen i 8:an som alltid har typ polotröjor, du vet?
Tjej 2 ~15: Ja hon! Asså seriöst… tror hon att hon ska få några vänner eller typ killar om hon inte visar hud liksom?
Tjej 1: Ja eller hur!? Jag brukar liksom alltid ha så urringat som möjligt! Hur ska jag annars få typ killar?
Tjej 2: Ja men precis! Ju mer bröst man visar ju mer killar och vänner får man.
Tjej 1: Håller med! Det är så livet är liksom.

VART FAN ÄR VI PÅ VÄG?!?!!

Är det såhär unga tjejer tänker? Vad var det som gick så sjukt fel att detta blev normalt?

Jag mår dåligt när jag läser sånt här, när jag blir påmind om hur sjukt vårat samhälle är och hur fruktansvärt hjärntvättade unga tjejer blir.

Okej, jag är helt för att man får vara precis som man är varesig man är "pryd" eller "slampig" är det okej.... vad som INTE är okej är ja.... ni ser ju konversationen ovan. Den är tagen från tjuvlyssnat och gjorde  mig faktiskt riktigt arg!

Vi tjejer/kvinnor ska behaga och visas upp och vara riktiga vilddjur i sängen... SAMTIDIGT som vi ska vara mer eller mindre orörda för att "duga" som flickvänner.

Det är inte bara reklam och killar som får oss att känna att vi inte duger, det är vi kvinnor/flickor som sänker varandra. Nästan mer än några andra. 

Okej jaaa jag tycker att vi bombas från alla håll med artiklar och reklam osv om hur vi  måste vara/se ut..("Så går  du ner 4kg på4  veckor","platt mage på 10 veckor" och "10 sätt att behaga din man") Om hur vi inte duger som vi är. Men vad värre är, vi bombar våran omgivning med denna dynga.

Hur bryter vi mönstret (Förutom det uppenbara: Tänk er för,undvik beteendet och försök ändra era egna negativa tankar)!?!

//Saz

Är det okey att känna sig djupt besviken på sina barn?

Spenderade stora  delar av gårdagen med att  städa barnens rum inför imorgon när Joh och pappa börjar renoveringen av deras rum. Det enda dom behövde göra var att plocka undan leksakerna under Kakans säng och sen skulle det vara klart. Men istället för att städa bestämde barnen sig  för att dra ut ALLT de kunde hitta i rummet, inklusive sängkläderna och madrasserna i deras sängar. 

Jag blev så sjukt besviken att jag inte ens kunde finna ord och jag som hade tänkt att vi tillsammans skulle titta på film och mysa. Istället fick jag spendera dagen med att tjata och gnata och bråka med två tjejer som vägrade göra det dom skulle. Istället för att Mysa fick jag bli så arg efter att ha fått höra att jag inte är någon riktig mamma eftersom jag ALDRIG gör någonting snällt, omvårdnad, mys och roliga aktiviteter och leksaker är ingenting.. inget viktigt! 

Ärligt talat blev jag så ledsen att jag faktiskt fällde en tår.... och jag kan inte låta bli att undra hur det blev såhär? Det var ju inte såhär det skulle vara att vara mamma (okey, så oftast är det inte det heller men i alla fall).. Jag skulle ju inte misslyckas så kapitalt redan efter 5 år att min äldsta tycker  jag är värdelös..


Hur hanterar ni andra när (om) era barn blir så här totalt otacksamma och trotsiga?

//Sazzie

Världens elakaste Mamma...

Jaha, så var man världens elakaste mamma då. Å ena sidan känns det ju inte helt  fantastiskt att ha fått sin 5åring att gråta i typ 20 minuter medans hon upprepar att jag är världens elakaste mamma någonsing och att hon inte vill att vi ska fixa i ordning hennes och Loppans rum  för hon vill ha julklappar! Å andra sidan så känner jag att jag måste visa henne att det får konsekvenser om man förstör saker... saker som dessutom kostar en massa pengar att återställa.

Jag kanske ska förklara lite mer ingående vad det egentligen handlar om...
Jo jag bad tjejerna städa undan på sitt  rum så att det går att leka där inne igen. Tjejerna gick med på detta och började i alla fall (städa undan = stoppa alla leksaker i rätt låda och plocka undan kläder och liknande de slängt/dragit ut på golvet. Dammsuga, torka och skura sköter jag eller Joh). Efter en liten stund, ungefär tio minuter eller så undrar jag varför  dom bråkar där inne. När jag kommer in ser jag att dom har hämtat kritor som förvarats högt upp i kösskåpet och ritat på ALLT i rummet, då menar jag allt.... Väggar, dörrar, golv, leksaker och sängar... plus sängkläderna. Nu var  det visserligen gatkrita som antagligen går att få bort till större del men det gör  det ju inte mer okej för det (Nu är jag heligt förbannad)!  

Det är nu vi kommer till hela den där "Inga julklappar i år" delen. 
Förklarade förbarnen att det kostar pengar att renovera rummet efter deras vandalism och att vi (och tomten) kommer få ta dom pengarna från deras julklapps  pengar eftersom det är dom som förstört så det kanske inte blir så många klappar i år. Och det är  där vi befinner oss nu. Loppan säger att hon förstår och tycker det är okej att rummet måste fixas till följd av brist på julklappar "för det blir fint igen i alla fall" medans Kakan som är äldre och ska vara klokare är den som skriker, gapar och gråter över det eventuella (klart dom kommer få julklappar....) straffet!

                 What to do? Vad hade ni gjort i min situation?

Världens elakaste mamma 2012!

//saz

Jaha, och nu då?

Sitter och väntar på att det ska bli dags att äta och förhoppningsvis kommer min huvudvärk gå över så fort  jag fått i mig lite käk och vätska. 

Idag vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med. Att läsa är avslappnande (så länge man inte har en massa barn som skriker åt en hela tiden), Men jag känner att jag skulle vilja göra någonting annat... någonting intressantare helt enkelt. Tyvärr tror jag kvällen kommer sluta med att jag ber Joh köpa hem en massa gott och så slänger jag mig på sängen framför en film eller så.

Det har blivit onyttgheter flera gånger (iaf 3) dom senaste 2,5 veckorna. När man har en nyfödd liten Panda orkar man liksom inte laga mat varje dag och ibland blir man omåttligt sugen på onyttiga saker som tex choklad, läsk, glass, sorbet eller GODIS! Åhhh...  är det här straffet för att jag inte hade någon annan craveing än is när jag väntade henne?! 

Nej nu är  det mat så jag får återkomma med resten senare eller imorgon. 

//sazzie

Frost...

När jag tittade ut genom köksfönstret i morse vid åtta såg jag att gräset var täckt med något som såg ut som FROST?!?! Redan? Vi är ju bara inne i mitten på oktober, ska det verkligen vara frost ute om morgonen?
Nog för att jag tycker frost är vacker, men det känns som om tiden går så fort nu...

Dom senaste dagarna har jag suttit här hemma och dagdrömt om att flytta... Jag vill flytta norrut. Till någon liten stad där man kan köpa ett billigt hus. Till någon liten stad som ligger omgiven av skog och berg. En plats som tagen ur en saga. Antagligen så finns det väll inte så många sådana platser längre, och vad är oddsen för att jag i så fall skulle hitta en sådan plats?

Det här (bilden ovanför.... lånad från google) plus berg är ungefär vad jag vill se när jag tittar ut på baksidan av mitt hus, plus en tomt såklart. Jag vill  ha skog precis inpå men ändå vill jag bo i en stad.. Så... utkanten av en liten idyllisk småstad någonstans uppe i norr?... Think about it!

//Sazzie

Trött...

Igår  var jag trött! (som om jag inte är det idag?!)... Trollet tyckte inte vi skulle sova innan 5 igår morse (ge och ta en halvtimme  sisådär). Så efter att  ha torkat ytor och dammsugit/städat lite här hemma så  mer eller mindre bara degade och läst jag hela kvällen. Med några undantag för tv tittande matande av bebis och matlagning.. Mamma och pappa var och hälsade på en stund också. Dom till och med vågade sig på att äta mat som Joh lagat.

Jag börjar misstänka att jag kanske glömt hur det är med barn i Trollets ålder egentligen och att jag glidit på ett bananskal genom de stora tjejernas första trots åldrar. Alternativt att jag gladerligen förträngt obehaget  och bara kommer ihåg hur snälla och beskedliga de var större delen av tiden.

Nej nu är det dags för mig att leta upp sladden/laddaren till telefonen så jag kan slänga in några bilder på barnen här på bloggen... Frågan är när det blir av egentligen? Kanske senare idag? Kanske imorgon? eller till helgen... aja skit samma!

// Saz

Människor som denna ska fan inte ha barn!!

Just nu sitter jag här och mår så fruktansvärt dåligt... Jag vill rent ut sagt kräkas! 
Läste en artikel i aftonbladet om en mamma som misshandlat/torterat sin tvååriga dotter näst intill till döds.
Männskor som hon ska inte ha barn, människor som hon... åhh jag vill bara!!! 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15577906.ab

Fy fan för att sånt här kan hända!!

//Saz

Overall...

Yus så var  overallen och sjalen införskaffade (och så kanske jag råkade köpa en lite chips och annan  skit eftersom Joh gav sig på  mitt igår). Jag är nöjd  och glad över att ha fått tag i dessa artiklar till ett strålande pris.  Vem vill betala över 500 kronor för en overall som kommer användas en vinter av ett enda barn? Nej tack! Egentligen hade vi en overall i rätt storlek men det var  tydligen inte så populärt med rosa till lillebror/sonen...

(overallen är svart med vita stjärnor inte blå med blåa stjärnor som det ser ut som på bilden -.-' )

//Saz

En släng av svartsjuka...

Idag har min kära son drabbats av en släng omotiverad svartsjuka. Han har inte bara feber efter  vaccinationen igår utan även ett ruskigt humör när mamma måste mata lillasyster eller inte har tid för att bära runt det förbannade trollet dit han tycker att vi ska förflytta oss. Detta resulterar i att han skriker missnöjt otroligt högt och jag kan inte låta bli  att tycka det är jobbigt av flera olika anledningar. 

Dels det  uppenbara då, det faktum att min lilla kille är ledsen och ser ut som om världen runt om oss rasar samman. Men också för  att  han väcker lillasyster, för att det låter fruktansvärt illa och för att jag tycker synd om grannarna som tvingas stå  ut med ljudet. 

Nu  är det dags att försöka spendera lite tid med den lilla lusen innan jag ska bege mig iväg och införskaffa en overall till odjuret  honom och en bärsjal som ska användas  till Pandan.

//Sazzie

Kväll i stugan...

Ahh, så var det kväll i och större delen av barnaskaran ligger i sina sängar (nej vänta... alla barnen ligger i sina sängar) och sover förhoppningsvis snart. Och när dom gör det är det dags för mig att ta ett glas Cola och slå tänderna i en bok (en bok jag redan läst då jag inte har någon ny.. god, jag måste verkligen köpa lite nya böcker så fort som möjligt!!).

På bvc gick allting jätte bra med barnen. Pandan väger  nu 3800gram så hon har varit ner i vikt och vänt igen. Och Trollets vikt och längd kurva följer varandra så allt ser bra ut på den fronten. Stackarn har förhöjd temp och är lite hängig efter vaccinationen. Finns det en chans att han kan  bli dålig så brukar han vanligen bli det också.

Sjuksköterskan på bvc kom även fram till att han har en väldigt hög smärt tröskel. Han blev inte ledsen när han slog i huvudet med en riktig smäll och han reagerade  inte ens på att dom stack honom i benen. Han tittade bara lite och fortsatte sen att pilla på leksakerna han hade framför sig. Vi får helt enkelt ha lite extra koll när han väl blir ledsen då han antagligen slagit sig ordentligt eller liknande i så fall.

I alla fall, nu börjar det bli dags att runda av och arbeta för den där efterlängtade boken....

(såhär pigg såg man ut  veckan efter förlossningen... död! Men ungen i famnen är ju söt i alla fall! )

// Sazzie

Bvc ggr två...

Jaha så var jag  tillbaka då...
Idag är det dags för första besöket på bvc för Pandan och för 18 månaders kolla ink vaccination (som blivit uppskjuten 100 gånger pga att han varit sjuk så mkt) för Trollet. Dock finns ju chansen  att den blir uppskjuten IGEN då han  hade lite feber i natt.

På vägen hem efter Bvc besöken ska jag även in hos optikern och se hur mycket det kommer kosta att laga Loppans glasögon som hon haft sönder. Det är en liten skruv som fattas och så vips skulle dom vara fixade. Problemet är ju att det finna en chans att det kommer kosta oss lika mycket att fixa dem som det skulle kosta att köpa nya... och om det är fallet så blir det nog nya istället.

//Saz

Första mötet...

När tjejerna träffade lillasyster första gången var hon ungefär två timmar gammal och hela familjen kom och hälsade på oss nere på förlossningen. Eftersom jag hade fått så mycket bedövning att jag inte kunde röra ena benet över huvud taget på nästan hela eftermiddagen och kvällen så var vi fortfarande kvar där nere efter några timmar. Där av besöket nere på förlossningen istället  för på BB. 

Tjejerna var helt saliga och ville  smeka henne på huvudet och pussa på henne. Man riktigt såg hur ögonen lyste på dem! Efter en stund erbjöd sig min far att han skulle ta med sig Joh och tjejerna och åka och köpa mat till oss alla. Och när det var dags för dem att åka blev Loppan  helt förstörd, hon var helt enkelt inte redo att åka  ifrån mamma och lillasyster riktigt ännu. Stackaren grät nästan  hela vägen till snabbmats restaurangen innan hon lugnade ner sig. 

Under tiden som större delen av familjen handlade mat  passade jag på att få hjälp till duschen och med att få dra på mig någon form av rena kläder. Att ta sig till duschen var INTE lätt med tanke på att jag inte kunde styra ena benet och att ryggen kändes som om den var kapad någonstans straxt över svanken. 

Nu undrar ni kanske vart Trollet befann sig egentligen. Och svaret är att han var hemma hos min mormor och morfar eftersom jag (samt Joh och mina föräldrar) tyckte att han var för liten för att hälsa på redan på förlossningen. 

Efter ett tag kom i alla fall familjen och maten och vi åt tillsammans, kramades lite till och jag passade på att mysa lite till med mina "stora" tjejer innan de skulle åka hem igen. Och när det var dags att åka igen så gick allt jätte bra. inga tårar (förutom i mitt hjärta) och inget gråt. Loppan  behövde helt enkelt lite mer tid. Hon var bara inte redo första gången.

//Sazzie

Mamma till fyra vid tjugofyra!

Då var det dags att blåsa liv i denna blogg igen då. 
Fast denna gång kommer jag tillbaka som fyra barns mamma. Många månader har passerat och jag skulle kunna berätta hundra eller kanske till och med tusen saker som har hänt under tiden jag var borta. Graviditeten var inte den enklaste och jag  hade ONT. Förbjuden att göra något vettigt över huvud taget (städa, leka, GÅ) var  jag fast större delen av dygnet i antingen soffan eller sängen. 

Sen kom hon... Min underbara älskade lilla "Panda". Så kom den lilla men ack så bedårande varelsen och gjorde min familj fullkomlig! Hon är nästan två veckor gammal nu och alla de äldre syskonen är lyriska över att dom nu är fyra. 

Nu ska jag inte ta och berätta en massa saker huller om buller och samtidigt (okej kanske huller om buller men absolut inte samtidigt) så därför känner jag att det kanske är dags att runda av detta inlägg och fortsätta imorgon igen. Då ska jag berätta om tjejernas första möte med lillasyster. Men NU är det dags för en film och mys med bebis... 

Bild på "Pandan" 2 timmar gammal tagen av min far..

// Sazzie