Bvc ggr två...

Jaha så var jag  tillbaka då...
Idag är det dags för första besöket på bvc för Pandan och för 18 månaders kolla ink vaccination (som blivit uppskjuten 100 gånger pga att han varit sjuk så mkt) för Trollet. Dock finns ju chansen  att den blir uppskjuten IGEN då han  hade lite feber i natt.

På vägen hem efter Bvc besöken ska jag även in hos optikern och se hur mycket det kommer kosta att laga Loppans glasögon som hon haft sönder. Det är en liten skruv som fattas och så vips skulle dom vara fixade. Problemet är ju att det finna en chans att det kommer kosta oss lika mycket att fixa dem som det skulle kosta att köpa nya... och om det är fallet så blir det nog nya istället.

//Saz

Första mötet...

När tjejerna träffade lillasyster första gången var hon ungefär två timmar gammal och hela familjen kom och hälsade på oss nere på förlossningen. Eftersom jag hade fått så mycket bedövning att jag inte kunde röra ena benet över huvud taget på nästan hela eftermiddagen och kvällen så var vi fortfarande kvar där nere efter några timmar. Där av besöket nere på förlossningen istället  för på BB. 

Tjejerna var helt saliga och ville  smeka henne på huvudet och pussa på henne. Man riktigt såg hur ögonen lyste på dem! Efter en stund erbjöd sig min far att han skulle ta med sig Joh och tjejerna och åka och köpa mat till oss alla. Och när det var dags för dem att åka blev Loppan  helt förstörd, hon var helt enkelt inte redo att åka  ifrån mamma och lillasyster riktigt ännu. Stackaren grät nästan  hela vägen till snabbmats restaurangen innan hon lugnade ner sig. 

Under tiden som större delen av familjen handlade mat  passade jag på att få hjälp till duschen och med att få dra på mig någon form av rena kläder. Att ta sig till duschen var INTE lätt med tanke på att jag inte kunde styra ena benet och att ryggen kändes som om den var kapad någonstans straxt över svanken. 

Nu undrar ni kanske vart Trollet befann sig egentligen. Och svaret är att han var hemma hos min mormor och morfar eftersom jag (samt Joh och mina föräldrar) tyckte att han var för liten för att hälsa på redan på förlossningen. 

Efter ett tag kom i alla fall familjen och maten och vi åt tillsammans, kramades lite till och jag passade på att mysa lite till med mina "stora" tjejer innan de skulle åka hem igen. Och när det var dags att åka igen så gick allt jätte bra. inga tårar (förutom i mitt hjärta) och inget gråt. Loppan  behövde helt enkelt lite mer tid. Hon var bara inte redo första gången.

//Sazzie

Mamma till fyra vid tjugofyra!

Då var det dags att blåsa liv i denna blogg igen då. 
Fast denna gång kommer jag tillbaka som fyra barns mamma. Många månader har passerat och jag skulle kunna berätta hundra eller kanske till och med tusen saker som har hänt under tiden jag var borta. Graviditeten var inte den enklaste och jag  hade ONT. Förbjuden att göra något vettigt över huvud taget (städa, leka, GÅ) var  jag fast större delen av dygnet i antingen soffan eller sängen. 

Sen kom hon... Min underbara älskade lilla "Panda". Så kom den lilla men ack så bedårande varelsen och gjorde min familj fullkomlig! Hon är nästan två veckor gammal nu och alla de äldre syskonen är lyriska över att dom nu är fyra. 

Nu ska jag inte ta och berätta en massa saker huller om buller och samtidigt (okej kanske huller om buller men absolut inte samtidigt) så därför känner jag att det kanske är dags att runda av detta inlägg och fortsätta imorgon igen. Då ska jag berätta om tjejernas första möte med lillasyster. Men NU är det dags för en film och mys med bebis... 

Bild på "Pandan" 2 timmar gammal tagen av min far..

// Sazzie

Vila i frid Erik!

Du var min vän och den första killen jag någonsin höll i handen. Du var snäll, omtänksam och varm. Du fick mig alltid att skratta och hade ofta helt galna upptåg för dig. Du var en av mina första riktiga vänner! En av de första jag förstod att jag verkligen kunde lita på i alla lägen... Jag  kommer ihåg hur du bytte till dig choklad i utbyte mot bergs kristaller, hur  du hoppade från höjder som jag tyckte var helt sinnessjuka. Hur du fanns där för mig  när jag var ledsen och hur du försvarade  mig när någon var elak mot mig. Jag kommer ihåg att du alltid fanns där när jag verkligen behövde en vän att prata med. Jag kommer även ihåg alla hyss jag utsatte dig för. Saker som jag vet att du egentligen inte gick på men som du i alla fall spelade  med på...


 Jag kommer ihåg att vi lovade att hur lång tid det än gick och hur långt det än var mellan oss så skulle vi alltid vara vänner. 


Varje år sen du flyttade väntade jag på att du skulle komma "hem" igen och berätta om ditt liv och hur du hade det där borta egentligen. Varje år väntade jag på att du skulle komma hem så jag fick berätta om hur fantastiskt mitt liv är och hur lyckligt lottad jag är. Väntade på att få gratulera dig till att ha blivit pappa och få berätta om mina egna fantastiska barn. Varje år hoppades jag att du skulle komma tillbaka så att jag fick se dig igen, så att jag fick träffa min vän.


Nu vet jag att min vän aldrig kommer tillbaks igen, nu vet jag att jag aldrig kommer höra dig skratta och jag vet att jag aldrig mer kommer få ha en lång, meningsfull och fantastisk konversation med dig igen...


Jag saknar dig... och jag kommer aldrig glömma dig!

Vila i frid Erik!

//Saz

Orkar inte med mig själv idag -.-'

Idag orkar jag verkligen  INTE med mig själv alls, därför kan jag heller inte vänta mig att någon annan ska göra det. Idag vill jag bara skrika rakt ut... Jag vill hitta ett sätt att  undkomma mitt eget dåliga humör.
Om jag kunde skulle jag dra något gammalt över mig själv  och sedan utföra ett trolleri trick, ett där jag försvinner. Frustration...  herre gud... hur kan jag vara SÅ HÄR irriterad och frustrerad idag? Hur kan  jag möjligen ha en anledning att känna SÅ HÄR? Inget är bra, inget är roligt och jag har ingen som helst matlust. Jag är inte sugen på något... jag ÄR hungrig, men det är ta mig tusan INGET som duger, INGET som är gott. Jag vill inte göra något heller. Jag bara gnäller och gnäller, irriterar mig och gnäller. FY FAN FÖR MIG!!! 

Ps.Fy satan vilket störigt inlägg det här blev... Gaaaah, jag dör!!

//Sazzie

Välkomna till en helt ny värld, en värld där ni är föräldrar!

I natt blev en av mina "äldsta" vänner mamma till en liten pojke! Jag vill passa på att gratulera henne och hennes sambo till det otroliga fina de har skapat tillsammans. Tala om hur fantastiskt glad jag är för deras skull och hur mycket spännande och roligt det kommer få uppleva. Glädjen man får uppleva som förälder slår nästan allt annat i världen och ingenting blir någonsin som det varit innan... Det blir så mycket bättre! 
Visst oroar man  sig för både det ena och det andra och ibland är man nästan lite löjlig. Och visst driver ens barn en till vanvett lite då och då, men det är för  att dom är så lika oss själva och för att vi älskar dem så gränslöst mycket. Hoppas allt gått bra, att ni alla tre mår mer än toppen och att ni kommer ihåg att njuta av den här tiden så mycket som möjligt. Grattis  igen till ert speciella och unika lilla underverk, Grattis  till eran lilla pojke. Många kärleksfulla kramar från mig och resten av min familj, lycka till nu!

//Saz

Grattis i efterskott älskade unge!

I måndags fyllde min underbara Kaka 5 år! Kan ni tänka er att jag varit mamma i 5 hela år? 
Du är den smartaste, roligaste, ENVISASTE, underbaraste och mest fantastiska 5åring jag någonsin träffat!
Du är fantastisk på alla sätt och vis och jag älskar dig över allt annat, du gör mig så stolt gumman!!


Här kommer lite blandade bilder på Kakan genom åren, inte i kronologisk ordning (eller ja, första bilden är hon ju faktiskt bara 2 dagar gammal på) men visar ju i alla fall hur fantastisk hon är och alltid har varit!

//Sazzie