Overall...

Yus så var  overallen och sjalen införskaffade (och så kanske jag råkade köpa en lite chips och annan  skit eftersom Joh gav sig på  mitt igår). Jag är nöjd  och glad över att ha fått tag i dessa artiklar till ett strålande pris.  Vem vill betala över 500 kronor för en overall som kommer användas en vinter av ett enda barn? Nej tack! Egentligen hade vi en overall i rätt storlek men det var  tydligen inte så populärt med rosa till lillebror/sonen...

(overallen är svart med vita stjärnor inte blå med blåa stjärnor som det ser ut som på bilden -.-' )

//Saz

En släng av svartsjuka...

Idag har min kära son drabbats av en släng omotiverad svartsjuka. Han har inte bara feber efter  vaccinationen igår utan även ett ruskigt humör när mamma måste mata lillasyster eller inte har tid för att bära runt det förbannade trollet dit han tycker att vi ska förflytta oss. Detta resulterar i att han skriker missnöjt otroligt högt och jag kan inte låta bli  att tycka det är jobbigt av flera olika anledningar. 

Dels det  uppenbara då, det faktum att min lilla kille är ledsen och ser ut som om världen runt om oss rasar samman. Men också för  att  han väcker lillasyster, för att det låter fruktansvärt illa och för att jag tycker synd om grannarna som tvingas stå  ut med ljudet. 

Nu  är det dags att försöka spendera lite tid med den lilla lusen innan jag ska bege mig iväg och införskaffa en overall till odjuret  honom och en bärsjal som ska användas  till Pandan.

//Sazzie

Kväll i stugan...

Ahh, så var det kväll i och större delen av barnaskaran ligger i sina sängar (nej vänta... alla barnen ligger i sina sängar) och sover förhoppningsvis snart. Och när dom gör det är det dags för mig att ta ett glas Cola och slå tänderna i en bok (en bok jag redan läst då jag inte har någon ny.. god, jag måste verkligen köpa lite nya böcker så fort som möjligt!!).

På bvc gick allting jätte bra med barnen. Pandan väger  nu 3800gram så hon har varit ner i vikt och vänt igen. Och Trollets vikt och längd kurva följer varandra så allt ser bra ut på den fronten. Stackarn har förhöjd temp och är lite hängig efter vaccinationen. Finns det en chans att han kan  bli dålig så brukar han vanligen bli det också.

Sjuksköterskan på bvc kom även fram till att han har en väldigt hög smärt tröskel. Han blev inte ledsen när han slog i huvudet med en riktig smäll och han reagerade  inte ens på att dom stack honom i benen. Han tittade bara lite och fortsatte sen att pilla på leksakerna han hade framför sig. Vi får helt enkelt ha lite extra koll när han väl blir ledsen då han antagligen slagit sig ordentligt eller liknande i så fall.

I alla fall, nu börjar det bli dags att runda av och arbeta för den där efterlängtade boken....

(såhär pigg såg man ut  veckan efter förlossningen... död! Men ungen i famnen är ju söt i alla fall! )

// Sazzie

Bvc ggr två...

Jaha så var jag  tillbaka då...
Idag är det dags för första besöket på bvc för Pandan och för 18 månaders kolla ink vaccination (som blivit uppskjuten 100 gånger pga att han varit sjuk så mkt) för Trollet. Dock finns ju chansen  att den blir uppskjuten IGEN då han  hade lite feber i natt.

På vägen hem efter Bvc besöken ska jag även in hos optikern och se hur mycket det kommer kosta att laga Loppans glasögon som hon haft sönder. Det är en liten skruv som fattas och så vips skulle dom vara fixade. Problemet är ju att det finna en chans att det kommer kosta oss lika mycket att fixa dem som det skulle kosta att köpa nya... och om det är fallet så blir det nog nya istället.

//Saz

Första mötet...

När tjejerna träffade lillasyster första gången var hon ungefär två timmar gammal och hela familjen kom och hälsade på oss nere på förlossningen. Eftersom jag hade fått så mycket bedövning att jag inte kunde röra ena benet över huvud taget på nästan hela eftermiddagen och kvällen så var vi fortfarande kvar där nere efter några timmar. Där av besöket nere på förlossningen istället  för på BB. 

Tjejerna var helt saliga och ville  smeka henne på huvudet och pussa på henne. Man riktigt såg hur ögonen lyste på dem! Efter en stund erbjöd sig min far att han skulle ta med sig Joh och tjejerna och åka och köpa mat till oss alla. Och när det var dags för dem att åka blev Loppan  helt förstörd, hon var helt enkelt inte redo att åka  ifrån mamma och lillasyster riktigt ännu. Stackaren grät nästan  hela vägen till snabbmats restaurangen innan hon lugnade ner sig. 

Under tiden som större delen av familjen handlade mat  passade jag på att få hjälp till duschen och med att få dra på mig någon form av rena kläder. Att ta sig till duschen var INTE lätt med tanke på att jag inte kunde styra ena benet och att ryggen kändes som om den var kapad någonstans straxt över svanken. 

Nu undrar ni kanske vart Trollet befann sig egentligen. Och svaret är att han var hemma hos min mormor och morfar eftersom jag (samt Joh och mina föräldrar) tyckte att han var för liten för att hälsa på redan på förlossningen. 

Efter ett tag kom i alla fall familjen och maten och vi åt tillsammans, kramades lite till och jag passade på att mysa lite till med mina "stora" tjejer innan de skulle åka hem igen. Och när det var dags att åka igen så gick allt jätte bra. inga tårar (förutom i mitt hjärta) och inget gråt. Loppan  behövde helt enkelt lite mer tid. Hon var bara inte redo första gången.

//Sazzie

Mamma till fyra vid tjugofyra!

Då var det dags att blåsa liv i denna blogg igen då. 
Fast denna gång kommer jag tillbaka som fyra barns mamma. Många månader har passerat och jag skulle kunna berätta hundra eller kanske till och med tusen saker som har hänt under tiden jag var borta. Graviditeten var inte den enklaste och jag  hade ONT. Förbjuden att göra något vettigt över huvud taget (städa, leka, GÅ) var  jag fast större delen av dygnet i antingen soffan eller sängen. 

Sen kom hon... Min underbara älskade lilla "Panda". Så kom den lilla men ack så bedårande varelsen och gjorde min familj fullkomlig! Hon är nästan två veckor gammal nu och alla de äldre syskonen är lyriska över att dom nu är fyra. 

Nu ska jag inte ta och berätta en massa saker huller om buller och samtidigt (okej kanske huller om buller men absolut inte samtidigt) så därför känner jag att det kanske är dags att runda av detta inlägg och fortsätta imorgon igen. Då ska jag berätta om tjejernas första möte med lillasyster. Men NU är det dags för en film och mys med bebis... 

Bild på "Pandan" 2 timmar gammal tagen av min far..

// Sazzie

Vila i frid Erik!

Du var min vän och den första killen jag någonsin höll i handen. Du var snäll, omtänksam och varm. Du fick mig alltid att skratta och hade ofta helt galna upptåg för dig. Du var en av mina första riktiga vänner! En av de första jag förstod att jag verkligen kunde lita på i alla lägen... Jag  kommer ihåg hur du bytte till dig choklad i utbyte mot bergs kristaller, hur  du hoppade från höjder som jag tyckte var helt sinnessjuka. Hur du fanns där för mig  när jag var ledsen och hur du försvarade  mig när någon var elak mot mig. Jag kommer ihåg att du alltid fanns där när jag verkligen behövde en vän att prata med. Jag kommer även ihåg alla hyss jag utsatte dig för. Saker som jag vet att du egentligen inte gick på men som du i alla fall spelade  med på...


 Jag kommer ihåg att vi lovade att hur lång tid det än gick och hur långt det än var mellan oss så skulle vi alltid vara vänner. 


Varje år sen du flyttade väntade jag på att du skulle komma "hem" igen och berätta om ditt liv och hur du hade det där borta egentligen. Varje år väntade jag på att du skulle komma hem så jag fick berätta om hur fantastiskt mitt liv är och hur lyckligt lottad jag är. Väntade på att få gratulera dig till att ha blivit pappa och få berätta om mina egna fantastiska barn. Varje år hoppades jag att du skulle komma tillbaka så att jag fick se dig igen, så att jag fick träffa min vän.


Nu vet jag att min vän aldrig kommer tillbaks igen, nu vet jag att jag aldrig kommer höra dig skratta och jag vet att jag aldrig mer kommer få ha en lång, meningsfull och fantastisk konversation med dig igen...


Jag saknar dig... och jag kommer aldrig glömma dig!

Vila i frid Erik!

//Saz