Första Advent...

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja... Det är så mycket som hänt nu att jag inte ens kan hitta orden.
Idag är det i alla fall första advent och mindre än en månad kvar till jul. Och idag när jag tänder det första ljuset tänker jag se det lite som en nystart. Lägga allt bakom mig och bara blicka framåt (efter bästa förmåga).
Tänk vad fantastiska barn är.. Mina är så roliga, just nu dansar Kakan och Loppan runt i någon form av ringdans till julmusik och Trollet står på alla fyra och gungar fram  och tillbaka i några tappra försök att lära sig krypa.
Alla är glada (utom möjligen joh som ligger och försöker sova ännu). 


Idag måste jag släpa min rumpa ner på  stan och införskaffa mig en ny tungpiercing då jag på något outgrundligt sätt lyckades svälja fanskapet igår.. Tänkte väl passa på att köpa mig en foundation också när jag ändå befinner mig ute i regnet.


Apropå regnet.. vart ät min snö? Min kalla, vita skimrande, glittrande snö??  Jag spenderar hela sommaren med  att längta  efter hösten och sen vintern.. och i  år verkar jag få klara mig utan ordentlig vinter... tänk om det inte kommer någon snö till jul? Vart blir det då av alla snögubbar, snölyktor, snögrottor och snöänglar? Vart kommer all den mysiga julstämningen befinna sig då? På  nordligare breddgrader? Nej det kan vi  inte acceptera! VART KÖPER MAN EN SNÖKANNON??? haha....


Nej nu ska jag hjälpa trollet komma bort från sitt nya gömställe (under bordet) som han gormar hysteriskt  och oresonligt från! 

bilden är  hämtad på google..

 

 

//Sazzie

Slitet...

Här hemma är  det slitet. Jag är trött! Trollet är mycket bättre nu, lite hosta och så men annars ganska okej. Det har varit ett par jobbiga veckor nu. Senaste månaderna känns som om de enbart bestått av läkarbesök med barnen och mig själv. Äntligen fick vi hjälp med Loppans näsproblem. Äntligen slut på dåligt lukt, tusen omgångar med sjukdom och näsblod  i mängder...Under 6 månader ca har  hon haft någonting i näsan  som luktat illa. Från  början sa läkarna och sjukvårdsupplysningen att det var vätskebrist och kom från munnen. Sen  var det bakterier, streptokocker, allergi och sen virusinfektion. Har bönat och bett om att någon ska ta en titt i näsan på henne men INGEN jag menar INGEN var villig att göra detta då de inte ansåg detta nödvändigt. Slutligen var det en läkare som (efter att jag  ifrågasatt alla dessa läkares  utlåtanden och vägrat acceptera dem) funderat så mycket på det att hon ringde från sin semester på Mallorca för att säga åt dem  att låta mig träffa en öron näsa hals läkare.  Sagt och gjort.. Och vad hittade dem.. Jo något som suttit och ruttnat i min stackars 2,5 åriga dotters näsa. JÄVLA IDIOTER...Nu jobbar jag på att få in en anmälan  mot barnavård och vårdcentralen för felbehandling. 

Lukten ur hennes näsa hann leda till att jag nu är kallad till möte med dagis om hur  jag sköter mina barn, då specifikt Loppan. Denna dagen är en katastrof... Kakan busade med sin kusin Iz igår och detta resulterade i att hon ramlade och slog i huvudet. Närmare bestämt ansiktet, straxt ovanför tinningen- Det  sitter numera ett jack där och stackaren  har en blåtira. Önskar att hon sluppit det.. och det faktum  att jag  ska på möte  idag gör  att  det känns som om  tillfället är ganska illa "valt".


Nej Skriver senare igen...

//Saz

Besök...

Sitter här  hemma och inväntar besök. Barnens farmor och farfar närmare bestäm.
Det är många månader sedan vi träffade dem senast och jag hoppas att allt kommer gå bra idag...


Kanske får annat besök senare till kvällen också, men det får vi se då *ser lite pilimarisk ut*.

//Sazzie

Lite sömn och barnakuter...

Skrev ett utförligt inlägg som raderades... orkar inte skriva ut allt igen men här kommer en snabb summering i alla fall. 


Sömnbrist, sjukt barn, barnakuten, inhalera, ventolin och nässpray, sova halvsittandes. 


SÅ ungefär...


Trollet är superförkyld och vi fick åka in till barnakuten i uppsala så han fick inhalera lite. (Det är ingen jätte fara med honom)... Nu får han i alla fall ventolin så ska det säkert bli bättre snart.

 

//Sazzie

Att lära sig skriva...

Igår överraskade Kakan mig med en teckning hon gjort BARA till mig och Joh. Hon har blivit så stor att hon  mer eller mindre slutat göra "huvud-fotingar" nu och börjat övergå till gubbar och gummor med kropp, fötter, ögon med pupiller, ögonfransar och andra fantastiska detaljer. Blommorna har blivit riktiga blommor och man kan verkligen se när hon inspirerats av verkliga ting. Loppan börjar bli en riktig konstnär  hon också. Här om dagen gjorde hon en teckning av en spindel med en MASSA ben och jag till och med SÅG att det var en spindel hon ritade!  I alla fall, tillbaka till Kakan och teckningen hon gjorde till mig (mest mig iaf). Det jag blev mest förvånad (och imponerad) över var att hon sa att hon kan skriva och sen när jag såg teckningen hade hon alldeles själv, i RÄTT ordning skrivit bokstäverna i sitt namn stort rätt över pappret! *stolt mamma som svämmar över av lycka*

 

Kakan

Kakans teckning!

//Saz

A little bit better...

Idag känner vi oss lite bättre, veckan som varit har stressig på vissa sätt. Vi har alla varit dunderförkylda,  och varit på diverse läkarbesök  och andra onda måsten. "Sjukhusräkningarna/ vårdavgifterna" har avlöst  varandra på löpande band de senaste tio dagarna. Jag orkar faktiskt inte  ens skriva ner allt om jag  ska vara ärlig...


Slänger in några bilder på barnen och beger mig sendan två meter åt vänster och startar dammsugaren. Sen får vi se hur mycket mer jag hinner. 

 Loppan

 Kakan

Trollet

//Sazzie

Fokucera mera...

Trollet håller på och övar på att sitta, när han inte rullar runt på golvet vill säga. Och jag tycker faktiskt att han gör  ganska bra ifrån sig. Han kämpar och sliter för att komma upp i sittläge men lyckas inte riktigt  komma hela vägen. Fast nu kan man i alla fall sätta  honom på golvet och han håller sig uppe helt själv (en stund i taget),  dock har han en tendens att bli fruktansvärt glad  och stolt över sig själv när han kommer på att han sitter så då  tippar och välter han åt något håll och blir grinig. Tänker försöka lägga lite mer fokus på att låta honom öva,öva och öva. Det är ju naturligt vis  inte så att vi  farm tills nu  struntat i honom, men nu ska jag ta mig mer tid för BARA honom. Precis som jag gör med tjejerna. 

Nej nu måste jag  rusa, har ett grinigt,  skrikigt och gnälligt litet Troll som ligger och vevar med armarna i rent raseri. Hör av mig senare igen (förutsatt att  jag  hittar något att skriva om. 

//Saz

MmmMusik!

Musiken flödar och här vandrar jag runt som en annan yr höna utan att egentligen få någonting ordentligt gjort.
Planen är att jag ska städa och diverse, men blir bara att jag plockar lite och blir distraherad av min underbara lilla bebis...  Nej nu  får jag fan ta mig i kragen och sätta  lite fart, det är inte  länge kvar tills jag ska hämta tjejerna så hurry hurry! (länkarna är musik)

//Sazzie

Mina fina små barn!

Idag är jag  en extra  stolt mamma. För mina barn är så himla fantastiska  att jag nästan  spricker.
Loppan vaknade vid 1 i natt och  var jätte ledsen så Kakan letade upp hennes napp och lät henne sova brevid henne i hennes säng så hon kunde kramas. Försåt att jag smälte! 

Nej nu ska jag ge mig på att städa lite och busa med  mitt lilla troll innan det blir dags att gå  och hämta  tjejorna på dagis och  sedan handla lite.

//Sazzie

Åh vad jobbigt!

Satt just och skrev ett inlägg här på bloggen och sim sala bim så var allt jag skrivit borta.
Jaaha, bara att börja om igen..  Och igen! Men herre gud, vad är det med blogspot idag?!
Här satt jag och skulle gnälla om att jag vill  ha sovmorgon, nu får jag  väl istället skriva om något annat.

Trollet har just fått sina  första tänder nu, (den 25/9 för att vara mer exakt) dom kom igenom samma dag som han blev 6 månader. Så nu har han två små, små risgryn fram i underkäken! Han är en  liten drooly, alla kläder är genomsura så det  finns inget annat  alternativ än att låta honom ha haklapp eller liknande.

Idag blir blir det bad, bak och bus. Förutsatt att det finns några ägg i  detta hushåll. Mysigaste lilla Kakan (som nu tycker hon blivit stor)  frågade om dom inte kunde f å stanna hemma och mysa idag istället för att gå till  dagis och jag  tycker faktiskt att en dag är okey, i morgon blir det tillbaka till dagis som gäller.

//Saz

Älskade lilla troll (och jag låter retarded as usual när jag pratar med bebisar)!

Att ta ansvar som förälder är inget val!

Pratade med Lotta, min "lillasyster" nyss och hon sa saker som fick mig att tänka och reagera. Hon gav mig inspiration till detta inlägg.


Att  ta ansvar för sina barn  är inte någonting man kan välja att låta bli. Som mamma eller pappa har man ansvar  för liv, inte bara sina egna utan även barnens. Barnen är beroende av sina föräldrar, litar på att de ska ta hand om dem och hålla dem trygga. Lära dem om livet, om vad som är rätt och fel. Om värderingar, handling och konsekvens och allt annat som hör till.  Det är vi föräldrar som ska hålla barnen trygga och låta dem vara just barn så länge detta är möjligt. Man är inte duktig  om man tar sitt ansvar som mamma eller pappa. Man är inte duktig om man stannar hemma majoriteten av alla helger och håller sig nykter. Man är heller inte duktig om man tar ut sina barn i parken ibland eller nattar dem någongång då  och då. Man är faktiskt inte ens duktig om man gör detta VARJE kväll (visst bör man turas om/eller göra detta tillsammans för att inte bli helt utsliten mentalt).


Livet  som förälder ÄR något man i 99% av fallen har valt.När du gjorde detta val avsa du  dig rätten att vara självisk. Du avsa  dig rätten att sätta  dig själv i första rum och när  du väl  gjort detta val finns det ingen återvändo.  Så när  jag hör människor säga att dem tycker man är duktig som  tar hand om sina barn känner jag ett styng  av  irritation (nu pratar jag inte om ensamstående föräldrar som tar hela ansvaret).
Jag kan förstå om man säger  att någon  är duktig som bakar sitt eget  bröd eller syr sina  egna kläder, men när jag hör "vad duktig du är som  har  tre barn" (på diverse olika ställen, tex affären, vårdcentralen eller när man ringer 1177) funderar jag på hur personen egentligen tänker. Jag vill bara kläcka ur mig någon dum kommentar men låter bli...

//Sazzie

Möblera om..

Tog mig lite friheter igår när Joh fortfarande låg och sov efter en natt uppe med illamående och kräkningar (själv sov jag lugnt i våran mjuka säng den natten...) och möblerade om i köket. Haha ni kan ju bara tänka er när Joh kom upp och valsade in i köket efter ett glas vatten!! Han såg förbaskat förvånad  ut kan jag meddela.. Personligen tycker jag att det blev mycket bättre!


Idag blir  det till att  ta tag i att städa vardagsrummet, datorn (ta bort virus?) och invänta flera omgångar fin besök (eventuellt flera). Men nu ska jag bege mig in i köket med Trollet och bjuda pojkbarnet på en tallrik gröt!

//Sazzie

Iväg och handla (nej lönen har inte kommit)

Hahahahaha! hhhh...Ahahahaha, and off we go!

//Saz

VART FAN ÄR MIN LÖN!?!

Vart i  helvete är min lön? Nu sankas det två löner för mig och jag är måttligt jälva förbannad! 
Betala ut min lön era satans jävla as! Hur har dom tänkt att jag ska leva utan pengar? Fan, är så helvetes jävla förbenat förbannad denna morgon att jag undrar om jag kan bli argare?! Driftledaren är ledig och chefen är ledig  så det finns ingen på plats som kan ge mig numret till lönekontoret. Det finnas ingen jag kan fråga och ingen att skälla ut..

Kommer tillbaka senare och grattar min far på hans 46års dag!


//Sazzie

Grattis Finaste!

Grattis finaste Johanna Strandberg på 24-års dagen!
Tänker på dig idag och håller fingrar och tår korsade  för dig, ringer dig senare hjärtat!
Puss!

"Välkommen till gissningscentralen"

Fantastiskt vad jag är trött på den svenska sjukvärden! Det sägs att vi har ett av världens bästa sjukvårdssystem här i Sverige och ändå är det samma jävla sak varje gång man söker  för något "Välkommen till gissningscentralen!".  Har sökt för att Loppan luktat lite illa ur munnen men fått svaret att det bara är vätskebrist eller liknande. Inget dom kunde se bara genom att titta på henne. Och ni kommer väll alla ihåg att jag skrev att jag hade en "infektion" i halsen som konstaterades efter en snabb titt med ficklampan. Igår fick jag nog,gick till gissningscentralen ( i vårat fall heter den Carema) halsprov togs på Loppan och vips visade det sig att hon haft halsfluss i flera månader. läkaren tog sig en titt på Kakan och mig också och hockos pockos (stavning på den???) hade vi alla halsfluss (jag har antagligen fått dragits med skiten i närmare två månader). När jag idag (barnen började sin igår) påbörjade min 10dagars kur tog jag kappseln och började läsa om medicinen.. Då har läkaren TROTS att jag sagt att jag fortafande AMMAR skrivit utt medicin som går ut i bröstmjölken och inte är så bra om bebisen får i sig (men rådfråga läkaren).. Awesome! Vilket jävla stolpskott!
Jaha, mhmm,joho, jaja... Då var det bara att kontakta gissningscentralen igen för att få ny svindyr medicin som jag måste köpa med pengar jag inte har att lägga ut på det.. Fantastiskt vad trött jag blir på alla dessa nötter som sitter  och gissar sig fram till saker.. .-.-'

Nej jag får återkomma senare igen, och då hoppas jag jag har trevligare saker att komma med och inte  bara en massa galla att spy över den svenska "sjukvården"...

//Sazzie

gå och fixa pass...

överkörd grävling..

Slut på schemat..

Idag gick jag  av det sista passet på mitt schema. Avslutade med en intensiv  7dagars vecka.
Barnen blir nog glada att höra  att mamma kommer vara hemma mer nu men själv vet jag inte riktigt vad jag tycker. Haha underligt det där.  När jag skulle börja oroade jag mig och ville stanna hemma... nu oroar det faktum att jag kommer vara mer hemma mig mer än att gå tillbaka till  att jobba gjorde. 
Jag gilar  att  jobba (ja jag  är en sån där  jobbig jävla morsa som vill jobba istället  för BARA vara  hemma, missförstå mig rätt), det får  mig att må bra och  ger mig  annat att tänka på. neej, nu lämnar vi det ämnet...


Fick idag hem bokhyllan till barnens rum, monterade upp den och fixade i ordning  rummet. Hyllan blev perfekt!
Åååh, deras rum kommer  bli så fiiin när det är klart! Dessutom är jag nu på jakt efter en passande sängstomme till vårt sovrum.


Skriver ett vettigare inlägg senare..

ARG, besviken och SÅRAD!

Hur fan kan ni tro att det här handlar om er? Att ni ska vara i fokus, att era åsikter och känslor kommer först?
BARNEN kommer först, vi hade planer. Allt var planerat efter möjlighet och ekonomi. Att ni VILL något annat, när det inte är era barn, när ni aldrig kan göra saker som inte gynnar er skiter jag i. Antingen accepterar ni eller så får  det vara, men ge FAN i att förstöra för alla andra. Jag har fått nog, jag orkar  inte mer!

// Saz

En dikt till mina barn!

Vi tog en bit av  pappa och en liten  bit  av mig, utav dessa två små bitar så skapade  vi dig.
Jag håller dig intill mig, ditt  hjärta nära mitt. Jag lånar dig för stunden för att sedan  låta dig springa fritt.
Du skrattar och du busar, du springer och du far. Och jag tänker för mig själv vilken otroligt  tur jag har.
Att jag får vara din mamma, att jag får älska dig. Det kan  ingen ändra eller stjäla  i från mig.

 


(Mamma älskar er!)

 

 // Sazzie

Förvirrat babbel...

På något sätt vill jag gärna tro att jag när jag skriver dikter, noveller och texter (eller i detta fall en  hel bok) använder mig av ett ganska målande språk. Inte som när jag skriver här exakt, utan mer städat men ändå  levande.. Jag har försökt lista ut,  ja , eller snarare grubblat hårt och länge på vad jag har för färdigheter att bygga en givande sidosyssla eller framtida karriär på (men har än så länge kammat noll).. skriver  lite, målar och ritar en bild här och där och gnolar med hyfsad sångröst fram välkända barnsånger när barnen ska sova...Böcker och musik är nog två av mina passioner tillsammans med bakandet. Jag tycker om att få jobba med människor, förbättra för dem på ett eller annat sätt. Få använda huvudet och tänka, och jag älskar att göra andra människor glada  och/eller till  freds.

Jag är dessutom rätt så socialt kompetent om jag får chansen att visa vem jag egentligen är!  Men ofta blir jag dömd redan innan folk träffat mig. Gamla osanningar och rykten har redan präglat människors uppfattning av mig och min person. När jag ser den där blicken i deras ansikten, den där nedlåtande blicken som säger "jag vet nog vad för typ av människa du är" blir jag tafatt och stel i mitt sätt att föra mig och när jag kommer på mig själv med att vara det så försöker jag ändra på mig... resultatet blir tyvärr allt som oftast att det blir värre och när blicken sedan byts ut mot en "varför pratar du ens med mig" blick blir jag oftast tyst.. Detta händer sällan när jag befinner mig utanför hemorten.

Utanför min hemstads gränser är jag smart och rolig, kreativ och allmänbildad. Jag blir ofta omtyckt och har många intressanta och givande konversationer och diskussioner med människor med alla möjliga och omöjliga bakgrunder. Eller ja ofta är väl kanske att överdriva en aning. Varför? Ja det faktum att jag sällan lämnar min lägenhets  trygga vrå för  annat än jobb och lekparker omöjlig gör ju det där "ofta" jag pratar om. Men ni förstår nog vad det var jag ville ha fram. 

Tänk om jag var modig nog att ta  tag i saker och  ting och bygga mig en givande karriär baserad på mina sociala och kreativa färdigheter?  För det är dem som präglar min person mest. Tänk om jag  var modig nog att våga, våga satsa, våga misslyckas.. ja tänk om jag vågade forma min egen framtid till något bra och uppfylla mina hemliga drömmar!


Det  här är väl mest  en massa förvirrande babbel om tankar som  snurrar i mitt huvud..

Cupcake för att illustrera bakandet (från Trollets dop)

 En gammal bild på något jag ritat (hade inga andra bilder på datorn??)

Parken jag brukar ta barnen till!

//Saz

Utmattad...

Det känns som om jag bör undvika att varva ner om jag inte tänkt vara utslagen resten av veckan..
Håll humöret och tempot uppe, håll dig sysselsatt. Barnen har röjt hela dagen.. Busat och tjutit av skratt mellan de övriga  glädjetjuten. Själv försökte jag städa idag   igen men  utan större  framgång eftersom barnen envisades med att riva lika mycket som jag  städade. Det enda beviset på mitt slit är att det inte är ett ton disk i köket och (hör och häpna) inga små äckliga bananisar som ockuperar skåpluckorna. Kakan målade ansiktet (runt ögonen) grönt idag och orangea igår fast jag bett  henne hundra gånger att låta bli. För alla som sett anime serien Naruto så kan jag informera om att hon liknade honom och Jiraya är i sage md...Ingen vacker  syn med andra  ord. Loppan följde syrrans  exempel och målade hela ena benet  blått med bläck (underbart att försöka skrubba bort).


Själv fortsatte jag idag under barnens middagslur med boken jag påbörjade igår. 


Nej nu måste jag rusa igen. 

 Naruto in sage md...

//Sazzi

Bebismys...

Nu är det snart dagsatt sätta sig vid middagsbordet tillsammans med familjen innan barnen ska krypa till säng.
Började dagen med ett "underbart" pass på jobbet, sen bus  med barn och lunch... la mig på soffan för mys med bebis på eftermiddagen  och tvär däckade... Det är  fullkomligt livsfarligt att lägga sig och mysa med barn.
En liten, mjuk och go kropp i din famn. En liten bebis som luktar så gott (om den inte bajsat), man VILL inte släppa taget om den lilla..
Ibland känns det som om jag missar  en massa när jag är på jobbet. Plötsligt kan mitt lilla troll så mycket. Jag är så stolt över hans framsteg  och  ändå vill  jag nästan få stoppa åldrandet en stund, (inte stanna tiden eftersom inget skulle hända... allt skulle vara HELT STILLA) ha min bebis en liten stund till, dra ut på det. Allt för snart kommer han vara lika stor som Kakan,  och Kakan och Loppan kommer vara stoora tjejer..
Dom Kan ju redan "allt" själva, vill inte ha mammas hjälp, vill göra själva, prova, misslyckas och prova  igen. Det är ju bara Trollet kvar nu, sen är det slut.. Inget mer bebis gos, ingen mer bebis som behöver mig ( naturligtvis behöver även dom äldre barnen mig, men inte på samma sätt längre). 
Jag vet att det antagligen är jätte löjligt, men... jag tycker om att vara behövd. Och jag VET att jag är behövd, men ni som  har barn vet vad jag menar... Jag kommer sakna så många saker. Och varje dag tänker jag på hur kort stund vi  får vara del av våra barns liv på DET HÄR sättet. Vi lånar dem bara, sen ska dom ut i vida världen och skapa sig  egna liv, egna hem och en egen vardag. Kanske kommer dom skaffa sig egna familjer...
Visst hoppas jag få vara del av deras liv även i framtiden, det är inte det jag menar... jag menar.. ja vad menar jag?
Jag vill bara få dela med mig av hur jag känner... Jag vill få de här ögonblicken i mitt liv att vara liiiite längre. Bara en stund.. Jag skulle ge massor för  att få dra ut  på det bara lite.

//Sazzie

Poets of the fall...

Min absoluta favoritlåt är den HÄR just  nu. Av någon anledning ger den mig sinnesfrid....

//Sazzi

Love is a powerfull thing!

Jag älskar Joh, mer än många inser. Jag skriver inte så ofta om  honom eller om vad han gör. Det handlar allt som oftast om andra saker. Men naturligtvis finnes det en pappa i kungariket också. Han är varm, rolig, charmig, intelligent och snygg. Envis, tjurskallig och ibland näst intill hopplös.. Men han är mannen i mitt liv, barnens pappa, sagans Kung (hahaha, eller  vad man nu ska kalla det) och vi älskar honom. Utan Joh vid min sida skulle mitt liv inte alls vara det samma. Ingenting skulle vara sig likt, inte lika kärleksfyllt och  roligt, kanske inte lika konfliktfyllt heller... men vem vill  ha ett förhållande där man aldrig får chansen att växa som person och partner?
Man lär av varandra. Jag tvingas jämt och ständigt se på saker  ur andra vinklar och ur någon annans perspektiv  (det betyder naturligtvis inte alltid  att jag ändrar uppfattning, men ibland betyder det att jag får en annan förståelse för saker) Jag och Joh har gått igenom en hel massa saker tillsammans sen  vi träffades. Jag har gjort misstag, både  stora och små, han har gjort misstag. Vi har kämpat oss vidare och förbi hinder utifrån och slitit för att hålla samman efter många bakslag. Vi har vuxit tillsammans, både som människor och föräldrar (så känner i alla fall jag). Vad jag vill få fram är väl egentligen att jag älskar Joh mer  än jag visar. 

Joh the King!

//Saz

Motmanifest..

Läste just en ganska känd blogg och blev genast inspirerad att följa exemplet och göra ett motmanifest mot det som publicerades straxt innan  dådet i Norge ( iden finns även att finna på aftonbladets hemsida eller HÄR ) . Alla som läser det här och har någon form av internetsida ombedes här med göra det samma. Lägg upp bilder på strunt, och döp dem till Anders Behring Breivik. På det sättet kommer det komma upp en massa struntsaker som bajs, kattkräks, kadaver, koblaffor osv osv, vilket i sin tur leder till att han kommer förknippas med detta. Sabotera och förstör på alla sätt ni kan! 

 Here we go!

//Sazzie

Gladis!

Imorgon är det tillbaka till jobbet som gäller. Ska bli både skönt och jobbigt. Jobbigt eftersom jag kommer få lov att GÅ hela vägen dit  och sen hela vägen hem igen eftersom någon jävla  idiot stal vår cykel  igår (mitt på blanka jävla dagen).


Trollet är  glad som (nu tänkte jag  skriva "ett barn på ett nöjesfält", men fan det funkar ju inte riktigt) ja, jag vet  inte vadnuförtiden.  Han  skrattar och ler  om vart annat hela tiden. Det är jätte mysigt. Och att se  hans framsteg från dag till dag är fantastiskt! Här om dagen började  han greppa saker så smått för  första gången på riktigt. "saken" var pappas ansikte. Näsa, mun, skägg osv. Det är jätte mysigt  att se hur han utvecklas som person. Vad kommer han ha för  personlighet? Hur kommer han vara?
Vi håller ju  på med smakportioner nu också. Trollet äter nästan vad som helst utan minska min av avsmak. Allt är gott enligt honom.  Och när smakportionen är slut blir han arg och vill ha mer! 


Kakan och Loppan tävlar om vem som  ska ha den rosa hello kitty klänningen idag igen. Klänningen är Loppans men stor nog att passa Kakan. Jag  förstår inte varför det måste handla om just den rosa... dom har ju kläder i massa olika färger,  både byxor, shorts klänningar, leggings och kjolar. (tröjor, t-shirts och linnen med naturligtvis) i rött, vitt, blått, grönt, gult, orange, lila, svart, grå och  rosa. Blommigt, randigt, prickigt, mönstrat, enfärgat med och utan tryck. Men senaste tiden har allt handlatom  den rosa hello kitty klänningen. Aja skit samma... Idag vann Loppan...


Nej nu måste jag rusa!

//Saz

Terrorattack i norge...

Igår hände något jag har mycket svårt att förstå. En man sköt ihjäl över 80 ungdomar och sprängde stadshuset i Oslo. Tragedin är uppenbar och jag lider med hela den norska befolkningen. Jag oroar mig och våndas över om jag  har vänner  eller familj som förlorat nära och kära i denna horribla händelse. Jag oroar mig och hoppas att ingen jag känner var  i närheten av vare sig stadshuset eller ön där massakern ägde rum. Jag finner  inga ord som kan beskriva hur jag känner mig just nu...
Jag vet att detta  händer över hela världen, och jag är medveten om att ett  terrordåd var nära att äga rum/ägde rum här i sverige senast i vintras när en man sprängde sig själv i stockholm. Men att en så stor tragedi och  ett så stort antal människor mördas  så nära hem känns både overkligt och fruktansvärt. Det här är ändå norden. Det här är första gången  jag kan minnas som det är någon som  är "konservativ" som utför ett grovt terrordåd  under min livstid...

När jag la mig i min säng igår, trygg och varm  brevid mannen jag älskar funderade  jag mycket.  Försökte ta  in det inträffade utan någon större lycka. Försökte ta till mig det  som hänt och analyserade händelsen ur olika vinklar utan att kunna få ordentligt grepp om  det. Bilder for ibland som i  förbigående genom mitt sinne och  "Fan vad  sjukt" och "fan vad otippat" eller "jävlar vad overkligt" var dom meningarna som dök upp oftast och jag kände mig ganska avtrubbad. "HUR?" och "VARFÖR?" cirkulerade också i mina tankar innan jag stängde ögonen för natten. 
Idag, en natt senare känner jag fasa... en ångest som egentligen inte är min (inte bara) att bära. En ångest som inte tillhör mig som  privatperson men som  medmänniska. Missförstå mig  rätt. Det är inte jag som drabbats av detta personligen, men inte mindre lider jag med  våra grannar och medmänniskor. Våra vänner!

Idag tänder  jag ljus för Norge och alla liv som gått  förlorade och låter det brinna tills det slocknar.. då ska  jag tända ett nytt och fortsätta  så ända fram till kvällen.

Bilder  från internet , Oslo:

//Sazzi

Fint väder!

Idag är det jätte fint väder ute för bus och lek (jag ska inte leka särskilt mycket), känns som om  man får bita ihop och låta barnen rusa ut i solskenet för en dos av bus  och d-vitaminer.

saknar...

Jag saknar min svägerska... jag saknar dig  May, och jag saknar Izz!

 May.

 Kakan och Izzy

Vårdcentralen...

Så mycket busa blev det inte,  men lite rita och film blev det.
Orkade inte  någon fart fylld aktivitet, utan ville efter att ha städat bara sjunka ner  i soffan och däcka.
Det onda i halsen gör egentligen inte så ont längre, det är mer ömt och  svårt att svälja. Känner mig även sjukt trött i käkarna av någon anledning. Väntar fortfarande på att dom på Carema ska ringa (synd att det bara är jour nu på sommaren) och ge min en tid för halsen...  Vill ju veta vad det är även  om jag inte känner mig särskilt medtagen egentligen (bara lite hes, öm och trött).


Nu ligger Loppan i sin säng och vilar och Kakan busa lite med sin lillebror medans jag sitter här igen. Musiken strömmar åter igen ur högtalarna och  ja andas ut lite.Om ett tag kommer min mamma in hit  så att jag kan fixa hennes naglar innan hon börjar jobba igen. Men innan  dess ska ja ta och luta mig tillbaka och vila lite.

//Saz

Myser!

Här springer en  annan runt med den ya dammsugaren i högsta hugg och bara myser!
Det är så fint här  hemma nu, så fint i både kök och vardagsrum (sovrummet får sig  en  omgång senare. 
Mys mys mys, snart ska jag torka golven och sen är jag klar för stunden.


Ska beställa en tid hos husläkaren för halsen idag, ringde dit igår men blev aldrig uppringd.
Förstår inte varför den inte blir bättre,  det är snarare som om  halsen blir värre. Nästan omöjligt  att svälja...


Mina små monster barn sitter snällt och tittar på Musses klubbhus medans mamma (jag) håller på att dona och feja här hemma. (utom just nu, för nu sitter jag ju uppenbarligen och degar  framför datorn).  Irriterar mig på min sambo som envisas med att stjäla spotify från mig, SLUTA UPP MED DET!! Jag kan inte städa utan musik!

Just  nu spalas Yiruma -  River flows in you. Älskar yiruma, så sjukt avslappnande och rogivande  på något sätt.  Eftersom ja är värdelös och inte fattar gur jag bäddar in videos på den  här bloggsidan så får det bara bli en länk till en av låtarna (annars kan  ni  ju bara  spotifya det) . Here  we go http://www.youtube.com/watch?v=F-4wUfZD6oc .




Nej nu ska jag återgå till skurandet och sen ska jag busa lite med barnen innan jag drar igång "projekt städa barnens skitstökiga  rum". 

//Sazzie

Montera..

Det vart ingen resa till mami och papi, men  det blev ett nytt  köksbord. Alla i familjen verkar tycka om det.
Loppan sprang runt, runt en av stolarna och sa upprepade gånger "så fiiin stol, sååå fiiiiiiiin!", Kakan smekte bordsskivan och konstaterade att bordet var väldigt  "vackert"! Ååååh, jag är såå sjuuukt jävla nöjd!


Har putsat lite fönster här hemma, satt upp nya gardiner, gnällt på att jag har ont i halsen, dammsugit med den nya dammsugaren (som också köptes idag), skurat, tagit ett gäng huvudvärkstabletter mot den sprängande huvudvärken och totalt glömt bort vad vettig middag är.


Nu ligger barn (men inte alla) och sover, Joh spelar och här sitter jag och funderar på huruvida jag ska fortsätta städa eller lägga mig och  låta  huvudvärken och halsontet besegra mig för dagen....


Filmen igår var ganska bra. Inte så bra som  jag hoppats på, men bra nog att se igen. Joh gillade den också..
Det jag störde mig mest på var slutet. Men men, man kan inte få allt!

 

  

This be me TIRED!

//Saz

Köksbord!

Idag ska Joh åka och köpa vårat nya köksbord! Åååh vad jag längtar! 
Först ska vi hem till mamma och pappa  (där jag ska dega och ta igen mig) så att Joh kan hjälpa till med att  bygga altan, sen ska vi köpa köksbord och sen forsla bort  alla skitsaker vi har här hemma! Det kommer bli awesome.


Just nu leker tjejerna snällt med sina dockor och dockvagnen och Trollet ligger på en filt  på golvet och ser ut som om han ligger i  koma. Loppan pratar bättre och bättre för varje dag som går och jag är grymt imponerad av hur fantastiska mina barn faktiskt  är!

 

//SAZZIE

HON GJORDE VAD?

Ramaskri!
Det är hela 8a dagar kvar tills Trollet blir 4 månader och jag gav honom idag sin första smakportion!
Ja  herre gud vilken usel mamma jag är...  Men trollet slafsade  glatt i sig  mängden av 2-3  teskedar bebisgröt och skratten och leendena avlöste varandra. Inte EN ENDA sur min, inga tecken what so ever på att han inte  gillade  det.  

(bilder kommer senare, har dem på Joh's mobil)

Nu börjar  det efter vila och långsamt städande aka små plockande bli dags att göra sig i ordning så man kommer iväg på en stund på  tu man hand (stavning på den?). Smink kan göra under och det är lite av en förhoppning jag har  idag.

Anyhow.... ville bara dela med mig.

//Saz

Sjuk...

Jaha, så var  man sjuk då... Feber, ont i halsen, huvudvärk och snorig (hostan kommer och  går men snoret det består, jävla snor!) och lite små hostig. Igår  kändes det som om ansiktet och där med även ögonen, brann. Vilket jag återupptäckte är förbaskat obehagligt. Kinderna var blossande röda och jag såg ut ungefär som om jag blivit slagen med en spade i ansiktet. 


Ikväll är det planerat att vi skulle gå och se sista Harry Potter filmen (barnvakt fixat sen en tid tillbaka), och fantamig om jag ska låta lite feber och halsont stoppa mig. Filmen ska ses, så är det bara! (Okey, om jag känner mig som om jag ska dö så kommer  jag nog inte iväg, men då ska det banne mig vara DÖ jag känner för). Det är min och Johs  första kväll där vi går ut  och  gör någonting tillsammans  bara vi, på över ett år! Så att vara sjuk är ingen ursäkt för att skippa det!

ME AND THE LOVE OF MY LIFE!  

Harry and co...

//Sazzie

Kakans 4-års dag...

I lördags var det fyra år sen jag blev mamma till en liten  Kaka, för en vecka sen var det fyra år sedan  jag blev mamma  för första gången!  Vi firade henne  hemma  hos mamma och pappa med familj och så. Dom badade,lekte i tält, hade godisjakt, öppnade presenter och fikade.
Av oss fick hon en cykel, En rosa, jätte fin cykel med stödhjul och allt (och så fick hon en barbie också)! utöver  det fick hon en massa fina saker ett riktigt  tält, pengar (ja dont ask me  why), leksaker och lite  sånt.
I alla fall så ville jag bara tala om det... Eftersom jag inte hade tid med det förra veckan.

Här kommer en drös med några av mina favoritbilder på Leah till hennes ära såhär 4år och en vecka efter hennes födelse!

Enjoy!!

That was her growth this far!

//Saz