Its fucking time right!

Beställde en Twilight nattlampa ( sköldpaddan inte nyckelpigan ) från ABC leksaker för flera månader sedan. Ingen lampa fick jag men däremot fick jag krav på att betala företaget innan de kommer skicka vidare till kronofogden det kan dom erbjuda. Har nu efter ett antal arga mail äntligen fått både en ursäkt och löfte om tillbakadraget inkassokrav samt en ny lampa utskickad. Ska  det vara så förbenat svårt att göra rätt från början? Ibland undrar jag vad fan det är för företag vi förlitar oss på egentligen?! *suck* Jaja nu ska det i alla fall vara en ny lampa påväg och allt är löst. Får bli en julklapp helt enkelt! 

(bilden stulen  från deras hemsida)

//Sazzie

Kan det bli mycket löjligare?

Här i lilla landet mellanmjölk ska det i vanlig tur ordning bråkas om de mest triviala saker. Nu är det någon människa som känner sig KRÄNKT av att en dvärg i filmen "The Hobbit" heter Ekenskölde (Oakenshield) i efternamn. "Det är för likt hennes eget efternamn". Men nu är  det ju så att namnen inte ens stavas likadant och dessutom så blir det ju Ekensköld om man översätter det direkt från engelska till svenska. Självaste John Ronald Ruel Tolkien namngav karaktären i sin bok för mycket länge sedan, närmare bestämt redan 1937. Eller ja, boken PUBLICERADES den 21 september 1937 så jag tar mig friheten att anta att karaktären skapades dess för innan. Varför har hon då inte redan försökt processera mot Bokförlaget Rabén & Sjögren som publicerat boken här i sverige år 1962? (vet tyvärr inte vem som publicerade den innan men vet att det var  1947 i alla fall så hon kanske skulle ha processerat mot dem med?) Hade det varit jag så hade jag tyckt att det var ROLIGT. Men så känner jag ju inte riktigt att  jag samtycker till hur saker och ting är ställda här i "ljummet och lagom" landet.(Eller att jag ens passar in särskilt bra.) Landet där alla blir kränkta och alla ska vara likadana. Där ingen kan glädjas för andra och personer med "stora/färgstarka" personligheter tystas ner och personer med "stillsamma/tillbakadragna" personligheter ska köras med. Samtidigt så kan folket inte låta bli att anamma den berömda dubbelmoralen, "Du ska inte tro att du är något, men jag är unik". Trött, det är vad jag blir...

(bilden stulen från google)

//Sazzie

En av mina absoluta favorit dikter genom alla tider!

The  Raven.

Once upon a midnight dreary, while I pondered weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
`'Tis some visitor,' I muttered, `tapping at my chamber door -
Only this, and nothing more.'

Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow; - vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow - sorrow for the lost Lenore -
For the rare and radiant maiden whom the angels named Lenore -
Nameless here for evermore.

And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me - filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating
`'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door -
Some late visitor entreating entrance at my chamber door; -
This it is, and nothing more,'

Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
`Sir,' said I, `or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you' - here I opened wide the door; -
Darkness there, and nothing more.

Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before;
But the silence was unbroken, and the darkness gave no token,
And the only word there spoken was the whispered word, `Lenore!'
This I whispered, and an echo murmured back the word, `Lenore!'
Merely this and nothing more.

Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
`Surely,' said I, `surely that is something at my window lattice;
Let me see then, what thereat is, and this mystery explore -
Let my heart be still a moment and this mystery explore; -
'Tis the wind and nothing more!'

Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately raven of the saintly days of yore.
Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he;
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door -
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door -
Perched, and sat, and nothing more.

Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling,
By the grave and stern decorum of the countenance it wore,
`Though thy crest be shorn and shaven, thou,' I said, `art sure no craven.
Ghastly grim and ancient raven wandering from the nightly shore -
Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

Much I marvelled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning - little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blessed with seeing bird above his chamber door -
Bird or beast above the sculptured bust above his chamber door,
With such name as `Nevermore.'

But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only,
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered -
Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before -
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.'
Then the bird said, `Nevermore.'

Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
`Doubtless,' said I, `what it utters is its only stock and store,
Caught from some unhappy master whom unmerciful disaster
Followed fast and followed faster till his songs one burden bore -
Till the dirges of his hope that melancholy burden bore
Of "Never-nevermore."'

But the raven still beguiling all my sad soul into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird and bust and door;
Then, upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore -
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt, and ominous bird of yore
Meant in croaking `Nevermore.'

This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamp-light gloated o'er,
But whose velvet violet lining with the lamp-light gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!

Then, methought, the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by Seraphim whose foot-falls tinkled on the tufted floor.
`Wretch,' I cried, `thy God hath lent thee - by these angels he has sent thee
Respite - respite and nepenthe from thy memories of Lenore!
Quaff, oh quaff this kind nepenthe, and forget this lost Lenore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! -
Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted -
On this home by horror haunted - tell me truly, I implore -
Is there - is there balm in Gilead? - tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil!
By that Heaven that bends above us - by that God we both adore -
Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels named Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden, whom the angels named Lenore?'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Be that word our sign of parting, bird or fiend!' I shrieked upstarting -
`Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

And the raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore! 

By: Edgar Allen Poe.

//Saz

Åh herre gud!

Men vad är det för  FEL på folk?! Har hela samhället blivit vettlöst? Hur kan man  förbjuda pepparkaksgubbar och pepparkasgummor i Luciatågen? Hur kommer man på iden att förbjuda pepparkakor till barnen i samband med dessa?! Hur kommer man på iden att kalla det rasistiskt med "tre gubbar"...? Är det såhär mina barn ska växa  upp? Ska dom vara rädda för att allt man säger och gör här i lilla landet mellanmjölk ska tolkas som rasistiskt och fel... Varför lyfta fram olikheter när vi kan lyfta fram likheterna? Det är ju  trots allt inte mycket  som skiljer oss åt. Hudfärgen kanske och religion.. Men skiljer sig inte religionen även mellan "ljusa"? Och mellan "mörka"? Har vi inte alla samma värde? Har vi inte alla samma vitala organ? Kan vi inte alla gråta? Och blöder vi inte alla blod när vi blir skadade? ÄR VI INTE ALLA MÄNNISKOR? Eller menar vi på att de med mörkare hudfärg är ätbara och livlösa objekt? Tror vi alla att de kommer från ett land  som ligger på en plats som finns i varje människas hem UGNEN? Det är bara hudfärg.. inget mer!(Och hur många  av alla ljushyade människor ligger inte och pressar på stranden eller i solarier för att bli just det?  Lite brunare?)

Nej här sätter jag ner foten! Nu får det  vara SLUT med den här idiotin. Vi måste stoppa denna epedemi av försök till att främja främlingsfientligheten. För det är precis dessa saker som vinner mark åt främlingsfientlighet. När vi av rädsla för  att stöta oss med andra nationaliteter istället bygger upp ett starkt "VI och DEM" samhälle där alla är rädda. Det här i kombination med att försöka förbjuda Nationalsången på många ställen i  landet vid Nationaldagen gör ju bara saken värre. SLUTA vara pantade idioter, drönare utan egen hjärna att tänka med. Vi är alla MÄNNISKOR. Människor av kött och  blod, Människor med drömmar, förhoppningar och en längtan efter något bättre.

(Bilden tagen från google)

/Sazzie

Snabb update: Såhär låter det nu...

MEN FÖR HELVETE! Låt barnprogrammen vara!

Jag förstår mig inte alls på det här. Att folk anmält julkalendern för ockultism och gud vet vad. Det är ett harmlöst barnprogram. Ett program som så många barn tycker är spännande och ROLIGT! Det kanske till och med kan hjälpa några av barnen som vanligen är rädda för spöken att känna att det är okej. Att det är okej att sova och att även om de nu skulle finnas spöken så är dom antagligen inte alls farliga. 

Julkalendern anmäls men alla dessa barnprogram där man använder sig av slang eller svordomar eller tom BÅDE OCH, dem anmäler de inte?! Nu får ni idioter till föräldrar för fan lägga ner! Skärp er för fan!
Vill ni inte att era barn ska titta på skiten  så kan ni som föräldrar enkelt förbjuda just era barn att titta på kalendern men låt oss andra som tycker julkalendern är BRA låta våra barn titta på den utan att ni lägger er i.

Okej, så än så länge är det bara sju idioter som anmält, och jag är  ganska övertygad om att  vi är hundratusentalas föräldrar som stöttar svt och "Mysteriet på Greveholm: Grevens återkomst". Föräldrar som ÄLSKAR julkalendern. Och något som är ännu säkrare är det faktum att vi ÄLSKAR att se våra barn LYCKLIGA!

Jag tittade själv på "Mysteriet på Greveholm" (orginalet) när jag var barn. Jag har till och med övervägt att försöka hitta den på dvd och visa mina barn hur den var när jag var liten. Hur underbar och spännande och  förtrollande det kan vara med slott och spöken. NEJ, nu tycker jag att ni föräldrar som anmäler strunt saker ska skräpa er och istället fokusera eran energi på vettiga saker som att motverka  mobbing eller hjälpa bättre behövande nu i juletider.

HÄR och HÄR kan ni läsa två av artiklarna som publicerats som ämnet so far.

//Saz

Gala kväll!

Ikväll är det gala kväll på Loppans avdelning. Då ska det mysas och tittas på en film som barnen har gjort tillsammans med sina pedagoger på förskolan. Det ska bli så spännande att få se. Och barnen är nog jätte stolta över sig själva. Har vi otur så har vi två biljetter över då min far mår "sisådär" och Hanna inte vet om  hon kommer eller inte. Så är det någon som är flexibel, kan vänta med att veta säkert till sista minuten och intresserad av att eventuellt gå så kan ni ju höra av er. Men nu ska jag tänka ut  vad det blir för lunch här hemma. 

(återanvänder denna fina bild på Loppan... just cuz i love it!)

//Sazzie

Tillbaka igen!

Vill bara meddela att jag är tillbaka efter en tids sjukdom och sjukhus besök och liknande.
Från och med imorgon är det dags att skriva lite mer här på bloggen igen. 
Jag är fortfarande sjuk men inte så sjuk att jag inte klarar att göra lite saker i alla fall.

//Sazzie

Romantisk bohem!

Från och med nu är det vad JAG gillar för klädstil som gäller. Här är  man en "romantisk bohem" till stilen (iaf i hjärta och själ) men har inte tillräckligt med sådana kläder i min garderob längre... Inköpen börjar NU!

Gifta mig....

Hjärtat blöder av längtan efter att få gifta mig. En önskan så stark att jag inte kan låta bli att leta låtar, välja frisyr och fundera över vilken sorts blommor jag skulle vilja ha. Inomhus? Utomhus? Vilken musik skulle spelas och hur skulle jag möjligen någonsin kunna låta bli att explodera av lycka? Vattenfast mascara skulle ju helt klart vara ett måste för min del, speciellt då jag är så sjukt blödig och vill det här så innerligt att jag  nästan  gråter redan nu. 

Jag älskar Joh så det värker i kroppen. Efter alla år och alla med och motgångar (och de sistnämnda  har varit många!) älskar jag honom mer än jag någonsin gjort. Vi kanske inte har mycket gemensamt och  det är kanske inte många som tror att två människor så olika som jag och Joh kan hålla ihop i det långa loppet... men det tror jag.. det VET jag! 

Men nu har jag  haft dagens melt down och det börjar bli dags att torka tårarna och låsa lådan där inne  i bröstet och glömma det här tills nästa gång jag håller på att överväldigas av dessa känslor som sköljer över mig som en gigantisk våg av lidelse... 

//Sazzie

Wilddjuret kan hon!

Just ja, igår rullade Wilddjuret från mage till rygg för första  gången... och andra,tredje,fjärde och femte gången också för den delen. Är sjukt stolt och vill naturligtvis som alla andra skryta om mina barns första!

//Saz

Back in the days...

Det är underligt hur saker och ting förändras med tiden. Hur man såhär i efterhand en dag plötsligt kommer på sig själv med att fundera tillbaka till tidigare skeden i livet och de saker som fyllde ens dagar då. Både stora och små minnen. Minnen av saker som man trodde man hade glömt. Av saker som helt enkelt betydde/eller får en att känna saker man inte trodde dem gjorde.

Jag hoppas intensivt och innerligt att mina barn ska få lika fina minnen att tänka tillbaka på som jag har.
Jag kommer ihåg att vi ofta spenderade många långa timmar med att springa upp och ner in en skateboard ramp (och att jag åkte "blades" i samma ramp bara året senare). Jag kommer ihåg, vad som sannolikt var den bästa sommaren i min barndom (även om jag aldrig tänkt på det så förut). Det var sommaren jag och Becca spenderade några veckor med att vara i Rosa huset och delta i allehanda sommar aktiviteter (samt att klättra ut på taket och snacka strunt) det sista året "sommar kul fanns". Vi bakade (är det därifrån mitt osunda  intresse för alla dessa bakverk och recept kommer?), gick på stora rör som rullade, ritade, spelade biljard, spelade spel och lekte alla möjliga och omöjliga lekar. Där fanns också människor jag aldrig kommer glömma. Människor som för alltid etsats fast i mitt minne som fantastiska och underbara... Människor som jag beundrade under så många år efter den sommaren.

Jag kommer ihåg hur jag och killarna spelade bland annat Jurassic park på ps1 och hur fantastiskt roligt vi hade med våra "mul krig" på vintrarna. Jag kommer ihåg alla kvällar med basket i skymningen och hur jag och Becca cyklade till fånö för att bada varje sommar.

Det finns så många fina och underbara minnen jag skulle kunna dela med er, men det skulle ta alldeles för lång tid för er att läsa och ni  skulle tröttna.

Kärlek till alla er som funnits där genom  åren och fram tills idag. Hoppas jag har många år av att skapa nya minnen med er framför mig... och till alla er jag fortfarande inte hunnit träffa : Ses snart!

// Sazzie

Slitet...

Idag har jag INGEN röst ALLS...  Däremot har jag ONT i halsen och feber. Och för att inte tala om hur fantastiskt trött jag är. Barnen är på dagis och Joh i uppsala så det är bara jag och min bebis fram till i eftermiddag. 

På sätt och vis är det skönt att bara få vara.. Men samtidigt grämer jag mig över att jag inte kan vara med Loppan på drop-in fika på hennes avdelning  idag. Å andra sidan så åker ju "offa" dit i mitt ställe.
Och så var det Kakan.. Hon har drop-in fika imorgon och  det var meningen att jag skulle baka till dess..

Nu ska jag mata Pandan och sen försöka vila med henne.

//Saz

Bebis mys!

Nej nu ger jag mig. Nu låter jag det halsonda besegra mig och tar min bebis och går  och lägger mig!
Jag funderar starkt på att slå på en film och borra in ansiktet i håret på min lilla bebis och mysa mig till sömns. GOD NATT!

(Ett stycke Panda-bebis).

//Sazzie

Filmmys och läskiga barn...

Idag fick barnen klä  ut sig lite och så även vi vuxna. Tillsammans med gudmor "Hanna" spökade  vi med andra ord ut oss och käkade en hel massa godis och popcorn. Läsk dracks ocskå och barnen var mer än nöjda när kvällen var slut! Tack tack "Hanna" för att du kom och mös tillsammans med oss idag!

//Sazzie

Att planera dop..

Har nu spenderat hela kvällen med att planera allt inför Pandans dop (som blir erm... återkommer med det när jag fått tag i prästen). Det som är kvar är att prata med Prästen och att välja ingångsmusik. Ja just ja, jag bör nog tala med min bror så omgående som möjligt också då jag vill att han ska sjunga på dopet. Annars är Planeringen ganska färdig. Sen är det ju  en massa andra saker som behöver tas om hand. Så som bränning av cd till kyrkan, inbjudningar, bakande och en del andra saker. Dessutom  vill jag hinna tappa några kilo innan jag behöver ställa mig där framme i kyrkan för allmän beskådan (HUR I HELVETTE DET NU SKA GÅ TILL!).

Fastnade vid den här låten och kan  inte sluta lyssna på den... Den här låten fick jag av Joh en gång för länge sedan. Den får mig fortfarande nästan att vilja  gråta och jag skulle ljuga om  jag inte sa att jag nästan får ångest när alla känslor och all kärlek exploderar i bröstet på mig när jag inser att jag inte skulle vilja leva en minut utan Joh i mitt liv. Och DÄR började jag gråta som ett litet  barn... typiskt! Nu måste jag ju låtsas att jag inte alls håller på att böla ihjäl mig lite.

(Återanvänder en gammal bild på oss).

//Saz

Ja just ja...

Ja men  just det... Jag har ju kapat luggen!
Blev faktiskt nöjd som  bara den (även om den gör så jag inte får köpa öl pga att  dem i kassan tror att jag är under 18, nästa gång får jag inte glömma legget när jag går till Willys) och känner att jag är glad att jag klippte mig. Känns mindre tråkigt och mindre "grått"... Och med det menar jag naturligtvis INTE att jag  börjar bli gråhårig, hallå jag är faktiskt "bara" 24. Utan jag menar Ja... ni vet... mindre trist! Lägger upp de två bilder jag hunnit ta hittills (ja även dem finns på fb för er som känner mig irl.. så ni har redan sett dem.) 

(ja jag gillar min mössa.. även om andra synes hata den!)

//Sazzie

Äntligen!

Nu är barnens rum äntligen färdigt och fantastiskt fint!
Jag är så nöjd och så fruktansvärt tacksam över att min älskade pappa och sambo äntligen tog sig tid att ta tag i det helvete som var monstrens barnens håla (erm....) boning rum.  Efter år av väntan och planerande så är det gjort och jag kan pusta ut en aning till! Slänger upp lite bilder på rummet.. (ja bilderna ligger redan ute på fb)! 

//Sazzie

MEN NU FÅR DET VÄL ÄNDÅ VARA NOG!

Utan topp får man snopp men med polo blir man solo

Gina Tricot, Uppsala

Tjej 1 ~15: Asså jag kan inte fatta hon tjejen i 8:an som alltid har typ polotröjor, du vet?
Tjej 2 ~15: Ja hon! Asså seriöst… tror hon att hon ska få några vänner eller typ killar om hon inte visar hud liksom?
Tjej 1: Ja eller hur!? Jag brukar liksom alltid ha så urringat som möjligt! Hur ska jag annars få typ killar?
Tjej 2: Ja men precis! Ju mer bröst man visar ju mer killar och vänner får man.
Tjej 1: Håller med! Det är så livet är liksom.

VART FAN ÄR VI PÅ VÄG?!?!!

Är det såhär unga tjejer tänker? Vad var det som gick så sjukt fel att detta blev normalt?

Jag mår dåligt när jag läser sånt här, när jag blir påmind om hur sjukt vårat samhälle är och hur fruktansvärt hjärntvättade unga tjejer blir.

Okej, jag är helt för att man får vara precis som man är varesig man är "pryd" eller "slampig" är det okej.... vad som INTE är okej är ja.... ni ser ju konversationen ovan. Den är tagen från tjuvlyssnat och gjorde  mig faktiskt riktigt arg!

Vi tjejer/kvinnor ska behaga och visas upp och vara riktiga vilddjur i sängen... SAMTIDIGT som vi ska vara mer eller mindre orörda för att "duga" som flickvänner.

Det är inte bara reklam och killar som får oss att känna att vi inte duger, det är vi kvinnor/flickor som sänker varandra. Nästan mer än några andra. 

Okej jaaa jag tycker att vi bombas från alla håll med artiklar och reklam osv om hur vi  måste vara/se ut..("Så går  du ner 4kg på4  veckor","platt mage på 10 veckor" och "10 sätt att behaga din man") Om hur vi inte duger som vi är. Men vad värre är, vi bombar våran omgivning med denna dynga.

Hur bryter vi mönstret (Förutom det uppenbara: Tänk er för,undvik beteendet och försök ändra era egna negativa tankar)!?!

//Saz

Är det okey att känna sig djupt besviken på sina barn?

Spenderade stora  delar av gårdagen med att  städa barnens rum inför imorgon när Joh och pappa börjar renoveringen av deras rum. Det enda dom behövde göra var att plocka undan leksakerna under Kakans säng och sen skulle det vara klart. Men istället för att städa bestämde barnen sig  för att dra ut ALLT de kunde hitta i rummet, inklusive sängkläderna och madrasserna i deras sängar. 

Jag blev så sjukt besviken att jag inte ens kunde finna ord och jag som hade tänkt att vi tillsammans skulle titta på film och mysa. Istället fick jag spendera dagen med att tjata och gnata och bråka med två tjejer som vägrade göra det dom skulle. Istället för att Mysa fick jag bli så arg efter att ha fått höra att jag inte är någon riktig mamma eftersom jag ALDRIG gör någonting snällt, omvårdnad, mys och roliga aktiviteter och leksaker är ingenting.. inget viktigt! 

Ärligt talat blev jag så ledsen att jag faktiskt fällde en tår.... och jag kan inte låta bli att undra hur det blev såhär? Det var ju inte såhär det skulle vara att vara mamma (okey, så oftast är det inte det heller men i alla fall).. Jag skulle ju inte misslyckas så kapitalt redan efter 5 år att min äldsta tycker  jag är värdelös..


Hur hanterar ni andra när (om) era barn blir så här totalt otacksamma och trotsiga?

//Sazzie

Världens elakaste Mamma...

Jaha, så var man världens elakaste mamma då. Å ena sidan känns det ju inte helt  fantastiskt att ha fått sin 5åring att gråta i typ 20 minuter medans hon upprepar att jag är världens elakaste mamma någonsing och att hon inte vill att vi ska fixa i ordning hennes och Loppans rum  för hon vill ha julklappar! Å andra sidan så känner jag att jag måste visa henne att det får konsekvenser om man förstör saker... saker som dessutom kostar en massa pengar att återställa.

Jag kanske ska förklara lite mer ingående vad det egentligen handlar om...
Jo jag bad tjejerna städa undan på sitt  rum så att det går att leka där inne igen. Tjejerna gick med på detta och började i alla fall (städa undan = stoppa alla leksaker i rätt låda och plocka undan kläder och liknande de slängt/dragit ut på golvet. Dammsuga, torka och skura sköter jag eller Joh). Efter en liten stund, ungefär tio minuter eller så undrar jag varför  dom bråkar där inne. När jag kommer in ser jag att dom har hämtat kritor som förvarats högt upp i kösskåpet och ritat på ALLT i rummet, då menar jag allt.... Väggar, dörrar, golv, leksaker och sängar... plus sängkläderna. Nu var  det visserligen gatkrita som antagligen går att få bort till större del men det gör  det ju inte mer okej för det (Nu är jag heligt förbannad)!  

Det är nu vi kommer till hela den där "Inga julklappar i år" delen. 
Förklarade förbarnen att det kostar pengar att renovera rummet efter deras vandalism och att vi (och tomten) kommer få ta dom pengarna från deras julklapps  pengar eftersom det är dom som förstört så det kanske inte blir så många klappar i år. Och det är  där vi befinner oss nu. Loppan säger att hon förstår och tycker det är okej att rummet måste fixas till följd av brist på julklappar "för det blir fint igen i alla fall" medans Kakan som är äldre och ska vara klokare är den som skriker, gapar och gråter över det eventuella (klart dom kommer få julklappar....) straffet!

                 What to do? Vad hade ni gjort i min situation?

Världens elakaste mamma 2012!

//saz

Jaha, och nu då?

Sitter och väntar på att det ska bli dags att äta och förhoppningsvis kommer min huvudvärk gå över så fort  jag fått i mig lite käk och vätska. 

Idag vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med. Att läsa är avslappnande (så länge man inte har en massa barn som skriker åt en hela tiden), Men jag känner att jag skulle vilja göra någonting annat... någonting intressantare helt enkelt. Tyvärr tror jag kvällen kommer sluta med att jag ber Joh köpa hem en massa gott och så slänger jag mig på sängen framför en film eller så.

Det har blivit onyttgheter flera gånger (iaf 3) dom senaste 2,5 veckorna. När man har en nyfödd liten Panda orkar man liksom inte laga mat varje dag och ibland blir man omåttligt sugen på onyttiga saker som tex choklad, läsk, glass, sorbet eller GODIS! Åhhh...  är det här straffet för att jag inte hade någon annan craveing än is när jag väntade henne?! 

Nej nu är  det mat så jag får återkomma med resten senare eller imorgon. 

//sazzie

Frost...

När jag tittade ut genom köksfönstret i morse vid åtta såg jag att gräset var täckt med något som såg ut som FROST?!?! Redan? Vi är ju bara inne i mitten på oktober, ska det verkligen vara frost ute om morgonen?
Nog för att jag tycker frost är vacker, men det känns som om tiden går så fort nu...

Dom senaste dagarna har jag suttit här hemma och dagdrömt om att flytta... Jag vill flytta norrut. Till någon liten stad där man kan köpa ett billigt hus. Till någon liten stad som ligger omgiven av skog och berg. En plats som tagen ur en saga. Antagligen så finns det väll inte så många sådana platser längre, och vad är oddsen för att jag i så fall skulle hitta en sådan plats?

Det här (bilden ovanför.... lånad från google) plus berg är ungefär vad jag vill se när jag tittar ut på baksidan av mitt hus, plus en tomt såklart. Jag vill  ha skog precis inpå men ändå vill jag bo i en stad.. Så... utkanten av en liten idyllisk småstad någonstans uppe i norr?... Think about it!

//Sazzie

Trött...

Igår  var jag trött! (som om jag inte är det idag?!)... Trollet tyckte inte vi skulle sova innan 5 igår morse (ge och ta en halvtimme  sisådär). Så efter att  ha torkat ytor och dammsugit/städat lite här hemma så  mer eller mindre bara degade och läst jag hela kvällen. Med några undantag för tv tittande matande av bebis och matlagning.. Mamma och pappa var och hälsade på en stund också. Dom till och med vågade sig på att äta mat som Joh lagat.

Jag börjar misstänka att jag kanske glömt hur det är med barn i Trollets ålder egentligen och att jag glidit på ett bananskal genom de stora tjejernas första trots åldrar. Alternativt att jag gladerligen förträngt obehaget  och bara kommer ihåg hur snälla och beskedliga de var större delen av tiden.

Nej nu är det dags för mig att leta upp sladden/laddaren till telefonen så jag kan slänga in några bilder på barnen här på bloggen... Frågan är när det blir av egentligen? Kanske senare idag? Kanske imorgon? eller till helgen... aja skit samma!

// Saz

Människor som denna ska fan inte ha barn!!

Just nu sitter jag här och mår så fruktansvärt dåligt... Jag vill rent ut sagt kräkas! 
Läste en artikel i aftonbladet om en mamma som misshandlat/torterat sin tvååriga dotter näst intill till döds.
Männskor som hon ska inte ha barn, människor som hon... åhh jag vill bara!!! 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15577906.ab

Fy fan för att sånt här kan hända!!

//Saz

Overall...

Yus så var  overallen och sjalen införskaffade (och så kanske jag råkade köpa en lite chips och annan  skit eftersom Joh gav sig på  mitt igår). Jag är nöjd  och glad över att ha fått tag i dessa artiklar till ett strålande pris.  Vem vill betala över 500 kronor för en overall som kommer användas en vinter av ett enda barn? Nej tack! Egentligen hade vi en overall i rätt storlek men det var  tydligen inte så populärt med rosa till lillebror/sonen...

(overallen är svart med vita stjärnor inte blå med blåa stjärnor som det ser ut som på bilden -.-' )

//Saz

En släng av svartsjuka...

Idag har min kära son drabbats av en släng omotiverad svartsjuka. Han har inte bara feber efter  vaccinationen igår utan även ett ruskigt humör när mamma måste mata lillasyster eller inte har tid för att bära runt det förbannade trollet dit han tycker att vi ska förflytta oss. Detta resulterar i att han skriker missnöjt otroligt högt och jag kan inte låta bli  att tycka det är jobbigt av flera olika anledningar. 

Dels det  uppenbara då, det faktum att min lilla kille är ledsen och ser ut som om världen runt om oss rasar samman. Men också för  att  han väcker lillasyster, för att det låter fruktansvärt illa och för att jag tycker synd om grannarna som tvingas stå  ut med ljudet. 

Nu  är det dags att försöka spendera lite tid med den lilla lusen innan jag ska bege mig iväg och införskaffa en overall till odjuret  honom och en bärsjal som ska användas  till Pandan.

//Sazzie

Kväll i stugan...

Ahh, så var det kväll i och större delen av barnaskaran ligger i sina sängar (nej vänta... alla barnen ligger i sina sängar) och sover förhoppningsvis snart. Och när dom gör det är det dags för mig att ta ett glas Cola och slå tänderna i en bok (en bok jag redan läst då jag inte har någon ny.. god, jag måste verkligen köpa lite nya böcker så fort som möjligt!!).

På bvc gick allting jätte bra med barnen. Pandan väger  nu 3800gram så hon har varit ner i vikt och vänt igen. Och Trollets vikt och längd kurva följer varandra så allt ser bra ut på den fronten. Stackarn har förhöjd temp och är lite hängig efter vaccinationen. Finns det en chans att han kan  bli dålig så brukar han vanligen bli det också.

Sjuksköterskan på bvc kom även fram till att han har en väldigt hög smärt tröskel. Han blev inte ledsen när han slog i huvudet med en riktig smäll och han reagerade  inte ens på att dom stack honom i benen. Han tittade bara lite och fortsatte sen att pilla på leksakerna han hade framför sig. Vi får helt enkelt ha lite extra koll när han väl blir ledsen då han antagligen slagit sig ordentligt eller liknande i så fall.

I alla fall, nu börjar det bli dags att runda av och arbeta för den där efterlängtade boken....

(såhär pigg såg man ut  veckan efter förlossningen... död! Men ungen i famnen är ju söt i alla fall! )

// Sazzie

Bvc ggr två...

Jaha så var jag  tillbaka då...
Idag är det dags för första besöket på bvc för Pandan och för 18 månaders kolla ink vaccination (som blivit uppskjuten 100 gånger pga att han varit sjuk så mkt) för Trollet. Dock finns ju chansen  att den blir uppskjuten IGEN då han  hade lite feber i natt.

På vägen hem efter Bvc besöken ska jag även in hos optikern och se hur mycket det kommer kosta att laga Loppans glasögon som hon haft sönder. Det är en liten skruv som fattas och så vips skulle dom vara fixade. Problemet är ju att det finna en chans att det kommer kosta oss lika mycket att fixa dem som det skulle kosta att köpa nya... och om det är fallet så blir det nog nya istället.

//Saz

Första mötet...

När tjejerna träffade lillasyster första gången var hon ungefär två timmar gammal och hela familjen kom och hälsade på oss nere på förlossningen. Eftersom jag hade fått så mycket bedövning att jag inte kunde röra ena benet över huvud taget på nästan hela eftermiddagen och kvällen så var vi fortfarande kvar där nere efter några timmar. Där av besöket nere på förlossningen istället  för på BB. 

Tjejerna var helt saliga och ville  smeka henne på huvudet och pussa på henne. Man riktigt såg hur ögonen lyste på dem! Efter en stund erbjöd sig min far att han skulle ta med sig Joh och tjejerna och åka och köpa mat till oss alla. Och när det var dags för dem att åka blev Loppan  helt förstörd, hon var helt enkelt inte redo att åka  ifrån mamma och lillasyster riktigt ännu. Stackaren grät nästan  hela vägen till snabbmats restaurangen innan hon lugnade ner sig. 

Under tiden som större delen av familjen handlade mat  passade jag på att få hjälp till duschen och med att få dra på mig någon form av rena kläder. Att ta sig till duschen var INTE lätt med tanke på att jag inte kunde styra ena benet och att ryggen kändes som om den var kapad någonstans straxt över svanken. 

Nu undrar ni kanske vart Trollet befann sig egentligen. Och svaret är att han var hemma hos min mormor och morfar eftersom jag (samt Joh och mina föräldrar) tyckte att han var för liten för att hälsa på redan på förlossningen. 

Efter ett tag kom i alla fall familjen och maten och vi åt tillsammans, kramades lite till och jag passade på att mysa lite till med mina "stora" tjejer innan de skulle åka hem igen. Och när det var dags att åka igen så gick allt jätte bra. inga tårar (förutom i mitt hjärta) och inget gråt. Loppan  behövde helt enkelt lite mer tid. Hon var bara inte redo första gången.

//Sazzie

Mamma till fyra vid tjugofyra!

Då var det dags att blåsa liv i denna blogg igen då. 
Fast denna gång kommer jag tillbaka som fyra barns mamma. Många månader har passerat och jag skulle kunna berätta hundra eller kanske till och med tusen saker som har hänt under tiden jag var borta. Graviditeten var inte den enklaste och jag  hade ONT. Förbjuden att göra något vettigt över huvud taget (städa, leka, GÅ) var  jag fast större delen av dygnet i antingen soffan eller sängen. 

Sen kom hon... Min underbara älskade lilla "Panda". Så kom den lilla men ack så bedårande varelsen och gjorde min familj fullkomlig! Hon är nästan två veckor gammal nu och alla de äldre syskonen är lyriska över att dom nu är fyra. 

Nu ska jag inte ta och berätta en massa saker huller om buller och samtidigt (okej kanske huller om buller men absolut inte samtidigt) så därför känner jag att det kanske är dags att runda av detta inlägg och fortsätta imorgon igen. Då ska jag berätta om tjejernas första möte med lillasyster. Men NU är det dags för en film och mys med bebis... 

Bild på "Pandan" 2 timmar gammal tagen av min far..

// Sazzie

Vila i frid Erik!

Du var min vän och den första killen jag någonsin höll i handen. Du var snäll, omtänksam och varm. Du fick mig alltid att skratta och hade ofta helt galna upptåg för dig. Du var en av mina första riktiga vänner! En av de första jag förstod att jag verkligen kunde lita på i alla lägen... Jag  kommer ihåg hur du bytte till dig choklad i utbyte mot bergs kristaller, hur  du hoppade från höjder som jag tyckte var helt sinnessjuka. Hur du fanns där för mig  när jag var ledsen och hur du försvarade  mig när någon var elak mot mig. Jag kommer ihåg att du alltid fanns där när jag verkligen behövde en vän att prata med. Jag kommer även ihåg alla hyss jag utsatte dig för. Saker som jag vet att du egentligen inte gick på men som du i alla fall spelade  med på...


 Jag kommer ihåg att vi lovade att hur lång tid det än gick och hur långt det än var mellan oss så skulle vi alltid vara vänner. 


Varje år sen du flyttade väntade jag på att du skulle komma "hem" igen och berätta om ditt liv och hur du hade det där borta egentligen. Varje år väntade jag på att du skulle komma hem så jag fick berätta om hur fantastiskt mitt liv är och hur lyckligt lottad jag är. Väntade på att få gratulera dig till att ha blivit pappa och få berätta om mina egna fantastiska barn. Varje år hoppades jag att du skulle komma tillbaka så att jag fick se dig igen, så att jag fick träffa min vän.


Nu vet jag att min vän aldrig kommer tillbaks igen, nu vet jag att jag aldrig kommer höra dig skratta och jag vet att jag aldrig mer kommer få ha en lång, meningsfull och fantastisk konversation med dig igen...


Jag saknar dig... och jag kommer aldrig glömma dig!

Vila i frid Erik!

//Saz

Orkar inte med mig själv idag -.-'

Idag orkar jag verkligen  INTE med mig själv alls, därför kan jag heller inte vänta mig att någon annan ska göra det. Idag vill jag bara skrika rakt ut... Jag vill hitta ett sätt att  undkomma mitt eget dåliga humör.
Om jag kunde skulle jag dra något gammalt över mig själv  och sedan utföra ett trolleri trick, ett där jag försvinner. Frustration...  herre gud... hur kan jag vara SÅ HÄR irriterad och frustrerad idag? Hur kan  jag möjligen ha en anledning att känna SÅ HÄR? Inget är bra, inget är roligt och jag har ingen som helst matlust. Jag är inte sugen på något... jag ÄR hungrig, men det är ta mig tusan INGET som duger, INGET som är gott. Jag vill inte göra något heller. Jag bara gnäller och gnäller, irriterar mig och gnäller. FY FAN FÖR MIG!!! 

Ps.Fy satan vilket störigt inlägg det här blev... Gaaaah, jag dör!!

//Sazzie

Välkomna till en helt ny värld, en värld där ni är föräldrar!

I natt blev en av mina "äldsta" vänner mamma till en liten pojke! Jag vill passa på att gratulera henne och hennes sambo till det otroliga fina de har skapat tillsammans. Tala om hur fantastiskt glad jag är för deras skull och hur mycket spännande och roligt det kommer få uppleva. Glädjen man får uppleva som förälder slår nästan allt annat i världen och ingenting blir någonsin som det varit innan... Det blir så mycket bättre! 
Visst oroar man  sig för både det ena och det andra och ibland är man nästan lite löjlig. Och visst driver ens barn en till vanvett lite då och då, men det är för  att dom är så lika oss själva och för att vi älskar dem så gränslöst mycket. Hoppas allt gått bra, att ni alla tre mår mer än toppen och att ni kommer ihåg att njuta av den här tiden så mycket som möjligt. Grattis  igen till ert speciella och unika lilla underverk, Grattis  till eran lilla pojke. Många kärleksfulla kramar från mig och resten av min familj, lycka till nu!

//Saz

Grattis i efterskott älskade unge!

I måndags fyllde min underbara Kaka 5 år! Kan ni tänka er att jag varit mamma i 5 hela år? 
Du är den smartaste, roligaste, ENVISASTE, underbaraste och mest fantastiska 5åring jag någonsin träffat!
Du är fantastisk på alla sätt och vis och jag älskar dig över allt annat, du gör mig så stolt gumman!!


Här kommer lite blandade bilder på Kakan genom åren, inte i kronologisk ordning (eller ja, första bilden är hon ju faktiskt bara 2 dagar gammal på) men visar ju i alla fall hur fantastisk hon är och alltid har varit!

//Sazzie